En jämförelse av två system för grupphållning av dräktiga suggor

Vilket system för dräktiga suggor ger egentligen bäst hälsa och produktivitet? I en svensk studie har forskare jämfört ett system med stora grupper på djupströbädd med ett system där suggorna gick i mindre grupper på box med ströad liggyta.

I Sverige är fixering av dräktiga suggor förbjudet sedan 1988 och inom EU förbjöds fixering av suggor under dräktighetsperioden 2013, med undantag för de fyra första veckornas dräktighet och veckan innan grisning. Sedan dess har grupphållning av suggor diskuterats och blivit ett allt viktigare område för forskning även internationellt. Studier har visat att grupphållning generellt främjar suggors välbefinnande genom att minska stereotypa beteenden och öka naturliga beteenden som vila och undersökande beteende.

Samtidigt är det en utmaning att fastställa vilka typer av grupphållningssystem som leder till bäst hälsa och produktivitet. Utfodringssystem, foderinnehåll som till exempel fibermängd, gruppstorlek, golvtyp och tillgång till berikning/strö spelar en avgörande roll för suggornas välmående, speciellt under kritiska perioder så som början av dräktigheten då embryot fäster i livmodern (implantation).

Dessutom är mängden tillgänglig golvyta per sugga och hur den används betydelsefull. Studier visar att mer golvyta främjar rörelse, muskelstyrka och skelettets hållbarhet samt minskar stress, främjar naturliga beteenden och ger suggan större möjlighet att undvika konflikter.

Studiens utformning

Vi fick möjligheten att genomföra en studie där grupphållning i två olika system jämfördes. Studien genomfördes på en svensk grisgård med 1 800 suggor (lantras x yorkshire) och omfattade perioden februari till september 2022.  Studien genomfördes retrospektivt efter att personalen observerat skillnader i suggors hälsa och produktivitet som verkade vara kopplade till deras inhysningsförhållanden under dräktigheten. Detta ledde till en närmare granskning av produktionsdata från suggor som hölls under olika förhållanden.

Studien inkluderade 120 suggor från System I där suggorna hölls i stora grupper på djupströbädd och 137 suggor från System II där suggorna gick i mindre grupper på box med ströad liggyta. Studien fokuserade på att jämföra produktivitet, behandlingar och utslagning/dödsfall hos suggor inom de två olika systemen.

Suggor och gyltor seminerades på djupströbädd och flyttades därefter antingen till System I eller System II där de gick hela sin dräktighet (figur 1). Suggorna flyttades till individuella grisningsboxar fem dagar före förväntad grisning. Alla suggor inkluderade i studien hade samma typ av foder (blötfoder, restlöst system), skötsel och personal under studieperioden. Se figur 2 och 3 för mer information om de olika systemen.

Produktionsdata som jämfördes:

• Totalfödda, levandefödda och antal avvanda kultingar.
• Dräktighetsresultat vid nästa insemination.
• Antal behandlingar (antibiotika och antiinflammatoriska läkemedel).
• Antal suggor som dött/slagits ut och utslagsorsak (t.ex. skador eller sjukdomar).

Produktivitet

Det genomsnittliga kullnumret var 3,1 ± 1,3 i båda grupperna, andelen gyltor på djupströbädd var 12,5 procent jämfört med 0,7 procent i box. Ditiden var 33,9 ± 4,8 dagar.

Levandefödda: Suggor från djupströbädd fick i genomsnitt 1,4 (16,8 ± 0,33 (Least Squares Means, LSM) fler levandefödda kultingar per kull jämfört med suggor från boxsystemet 15,4 ± 0,31 (LSM), (p = 0,0005, statistisk signifikant). Suggor från djupströbädd uppvisade ett högre antal både totalt födda och levande födda smågrisar, samt ett större antal avvanda små­grisar, trots förväntningar om ett lägre antal levande födda smågrisar på grund av en högre andel gyltor. Kullnummer påverkar vanligtvis antalet levande födda små­grisar, där färre förväntas vid den första kullen.

Avvanda kultingar: Medel­antalet avvanda kultingar var högre bland suggor från djupströbädd (14,6) än från suggor i box (14,0), men skillnaden var inte statistiskt signifikant.

Dödfödda kultingar: Ingen skillnad observerades mellan systemen (1,1 i båda grupperna).

Hälsa och behandlingar

I tabell 1 redovisas antalet behandlingar under dräktigheten, fördelade på antibiotika och NSAID, under suggornas vistelse i de båda inhysningssystemen. Antalet behandlingar var få både bland suggor på djupströbädd och i box. Av suggor i box behandlades 4 av 137 suggor med antibiotika jämfört med 1 av 120 suggor på djupströbädd.

I tabell 2 redovisas antalet behandlingar av suggorna från flytt till BB fram till avvänjning. Medicinska behandlingar av suggor var vanligare (p < 0,001, statistisk signifikant) hos suggor som gått i box som dräktiga.

Den relativa risken att behandlas med antibiotika var nio (Chi-2 test) gånger högre vid inhysning i box jämfört med djupströbädd.

Utslagning, dödsfall och skador

Studien fann inga skillnader i den totala suggdödligheten (avlivade, självdöda och utslagna) mellan de två systemen. Däremot slogs ett större antal suggor ut eller avlivades på grund av mekaniska skador, frakturer och svaghet från suggor som gått i box jämfört med suggor på djupströbädd. Den mindre ytan i boxarna, begränsade möjligheter för underordnade djur att undvika konflikter och begränsad tillgång till strö kan ha bidragit till detta, även om statistiska samband var svåra att fastställa på grund av det begränsade antalet utslagna och döda i båda systemen.

Effekt på dräktighet

I båda systemen var dräktighetsresultaten mycket goda vid nästa insemination, 99,4 procent i System I (djupströbädd) och 98,6 procent i System II (box), vilket tyder på att utfodring och skötsel under ditiden var likvärdiga.

Effekt av golvyta och miljöberikning

Större golvyta per sugga och djupströbädd verkar minska stress och aggression mellan suggor. Det mjuka underlaget i djupströsystem och möjligheten till mer rörelse samt naturliga beteenden som att böka verkade bidra till färre skador och bättre hälsa. 

Golvytan i boxsystemet var mindre per sugga vilket begränsade suggornas möjlighet att undvika konflikter och gav dem mindre möjlighet att röra sig. Detta kan ha bidragit till fler behandlingar och skador bland suggor från detta system.

Utfodring och individuell anpassning

Suggor på djupströbädd kunde utfodras individuellt, genom extra torrfodergiva utöver blötfodret, vilket kan ha bidragit till bättre hull, vilket i sin tur kan ha lett till högre produktivitet och minskad sjukdomsförekomst, som kan avläsas i färre behandlingar under ditiden. Suggorna i boxarna konkurrerade om maten eftersom de utfodrades i ett gemensamt tråg, vilket kan ha orsakat stress. Dessutom kunde fodergivan i detta system inte anpassas individuellt. Sammantaget kan utfordringsstrategin ha haft en negativ påverkan på hull och suggornas allmänna hälsa.

Personalen observerade att suggorna från djupströbädd var lättare att flytta, mer alerta vid utfodring i grisningsavdelningen och generellt mer aktiva.

Stress och social hierarki

Båda systemen använde så kallade statiska grupper (inga nya individer introducerades i grupperna), vilket anses minska långvarig stress jämfört med dynamiska inhysningssystem där nya suggor tillförs grupperna under dräktighetsperioden. Långvarig stress kan påverka antalet levandefödda negativt genom en ökad nivå av stresshormoner under längre tid hos suggan. Den större ytan på djupströbädd gav bättre möjlighet att undvika konflikter vilket kan vara en del av förklaringen till bättre resultat för suggor som gått i detta system, trots att grupperna på djupströbädd var större och omfattade både suggor och gyltor.

Slutsatser

Grupphållning av dräktiga suggor och gyltor bör utformas för att minimera stress och maximera välbefinnande. Nyckelfaktorer verkar vara:

• tillräckligt med golvyta för att undvika aggression och främja rörelse,
• individuell utfodring samt
• miljöberikning som halm.

System I (djupströbädd) med större golvyta visade fördelar när det gäller produktivitet, hälsa och minskat behov av medicinsk behandling. Vidare studier bör undersöka långsiktiga effekter av olika grupphållningssystem för suggor och inkludera livstidsproduktion samt ytterligare parametrar för välbefinnande som förekomst av stereotypier, bogsår och hudskador uppkomna efter aggression och även inkludera späckmätning.

Kaisa Ryytty Sylvén
Pontus Almerheim
Lena Eliasson Selling
Gård& Djurhälsan
Torun Wallgren
Magdalena Jacobson SLU
Per Wallgren SVA