Innovativa stallsystem för slaktgrisar i storgrupp – framgångsfaktorer och fallgropar
Intresset för nya och innovativa stallsystem för slaktgrisar ökar i Sverige. Därför driver SLU tillsammans med Gård & Djurhälsan nu ett projekt som syftar till att öka kunskapen om systemen som skiljer sig från mer traditionella sätt att hålla slaktgrisar. Eftersom man har längre erfarenhet av systemen i Danmark åkte projektgruppen dit på studieresa.
Under de senaste åren har investering i system som inhyser större grupper av grisar ökat och installation av så kallade vågsystem blir allt vanligare. Genom erfarenheter från grupphållning av suggor vet vi att utfodringen har stor påverkan på gruppsystemens funktion. Det finns därför ett ökat behov av kunskap om hur dessa nya system för slaktgrisar fungerar.
SLU kommer tillsammans med Gård & Djurhälsan under 2022/2023 genomföra projektet ”Innovativa stallsystem för slaktgrisar i storgrupp – framgångsfaktorer och fallgropar”. I projektet kartläggs hur systemen används och fungerar i de anläggningar som finns i Sverige. I detta ingår exempelvis vilka typer och mängder av strö som används, hur man löst utfodringen med exempelvis antal ätplatser, hur produktionsuppföljningen ser ut, djurens hälsostatus och hur lantbrukarna upplever systemens styrkor och svagheter. För att kunna säga något om hur ”best practice” bör vara för hantering av grisarna i de här systemen vill vi även få veta hur man tränar grisarna vid insättning och hur lång tid det tar.
Principer och möjligheter
Grundprincipen för ett vågstall är att en sorteringsvåg skiljer ytan för aktivitet och vila från utfodringsområdet. Grisarna går som regel i stora grupper på 200 - 400 djur.
Utfodring sker ad lib, i två separata utfodringsområden. För att komma till något av utfodringsområdena behöver grisen frivilligt passera genom vågen. När grisen står i vågen finns det tre möjliga alternativ:
- grisen slussas till vänster (utfodringsområde 1)
- grisen slussas till höger (utfodringsområde 2)
- grisen slussas rakt fram och lämnar systemet, tillfälligt (som vid sjukdom) eller permanent (som vid utsortering till slakt).
Här finns en rad möjligheter som är positiva ur perspektiven produktion, djurhälsa och djurmiljö. Exempelvis kan grisarna fasas till två olika foderblandningar beroende på individuell vikt, vilket gynnar tillväxten och köttprocenten. Vågen kan också regleras så att beläggningsgraden i utfodringsutrymmet är lägre för de lättaste grisarna, vilket ger möjlighet till en något lugnare miljö och till längre ättid. Alternativ 3 är en funktion som ger lantbrukaren möjlighet att plocka ut grisar till slakt inom ett givet viktintervall. Alternativ 3 kan även användas tidigt i omgången för att plocka ut de grisar som har en lägre vikt än förväntat och placera dessa i en egen grupp utanför den stora gruppen vilket medför en lugnare miljö.
Märkning på individnivå
Det som nämnts ovan är några av många möjligheter som kan användas när grisarna inte är individuellt märkta. För vissa fabrikat av vågstallar finns även möjlighet att individmärka alla grisar med speciella öronbrickor vilket ger möjlighet att följa tillväxten för varje enskild individ.
Inhysning av stora grupper av djur ställer också krav på utformningen av ytorna för aktivitet, gödsling och vila. Vanligen byggs dessa system med fast liggyta med låga avskiljningsväggar längs ytterväggarna. Mitt i avdelningen är det en öppen yta med gödsel- eller urindränerande golv. På den öppna ytan finns även tillgång till vatten i form av koppar eller nipplar. Vatten återfinns ofta även i området för utfodring.
Studiebesök i Danmark
För att öka förståelsen för vågstallar genomförde delar av projektgruppen en studieresa till Danmark där systemet praktiserats under en längre tid.
Rebecka Westin, Knut-Håkan Jeppson, Jenny Yngvesson och Elin Karlsson från SLU deltog tillsammans med veterinärerna Amelie Andersson och Helena Carlzén från Gård & Djurhälsan (G&D) vid studieresan. Resan anordnades av Alf Kristensen från företaget Domino. Två grisföretag besöktes med produktion på tre olika platser. Under resan träffade man även danska forskare inriktade på grisproduktion från Århus Universitet och SEGES.
Selektion till avskilt område
Första besöket gjordes hos en slaktgrisproducent på Jylland, som redan tidigt 2000-tal installerade sitt första vågsystem. Gården har i dag slaktgrisproduktion med tolv vågsystem och producerar cirka 37 000 slaktgrisar per år.
Vågsystemen har installerats i befintliga byggnader och avdelningar som tidigare användes som grisnings-, tillväxt- och mer traditionellt utformade slaktgrisboxar. Anpassningen efter avdelningen bidrog till en variation av antalet individer per avdelning och våg. Domino rekommenderar att inte ha mer än tio grisar per utfodringsautomat, vilket gav en varierad storlek på utfodringsområdet.
Gemensamt oavsett avdelning var att det alltid fanns möjlighet att sortera ut grisar till ett område i avdelningen som var avskild från den stora gruppen. I den separata delen fanns det flera sjukboxar med separata utfodringsautomater samt även möjlighet att skapa en större box för inhysning av grisar utsorterade till slakt.
Anledningen till att en större box behövs inför slakt är att sorteringen rekommenderas att börja cirka tre dagar innan skicket, vilket gör att det behöver finnas ett område med utfodring och vatten för de grisar som sorteras ut tidigt.
| Vänster: Grisar insatta för cirka sju dagar sedan, den högra grinden är öppen för att grisarna lätt ska hitta in till foderautomaterna. Högra figuren: Grisarna har varit i avdelningen en längre tid och den enda vägen till utfodringsområdet är via sorteringsvågen. | |
Utfodring efter kön
I en av de tolv avdelningarna hade besättningen valt att öronmärka alla grisar för individuell uppföljning. Några fördelar som nämndes med den individuella uppföljningen var att djurskötarna snabbt upptäcker avvikande antal besök i ätområdet, vilket kan vara tecken på hälta eller annan sjukdom. Med en handscanner kunde de sedan hitta grisen utan att behöva läsa på öronmärket. Alternativt kunde vågen sortera ut grisen nästa gång den passerade in i ätområdet.
I samband med registrering av ID-märkena lades grisens kön i uppföljningsprogrammet. Detta medförde att de i denna avdelning kunde sortera gyltor och kastrater separat till de olika ätområdena och därmed anpassa utfodringen efter kön för att få bättre klassning.
Personalen påpekade att vissa individer inte passar för systemet men ett larmsystem i uppföljningsprogrammet flaggar individer som inte går igenom vågen alls eller som avviker i tillväxt. Tack vare den individuella uppföljningen identifieras dessa individer snabbt och kan sedan enkelt sorteras ut ur den stora gruppen vid behov.
Annorlunda arbetsuppgifter
Resan gick vidare till en slaktgrisproducent med 2 400 platser och fyra sorteringsvågar. Gården drevs som ett familjeföretag där nästa generation var på väg att ta över grisproduktionen. Vågstallet hade varit i drift cirka ett år och utfodrade till skillnad mot föregående gård med blött foder och separat utfodringssytem.
Byggnaden hade naturlig ventilation kombinerat med mekaniska fläktar för golvutsug via spaltgolven. Här praktiserades ett system som skiljer sig något från den traditionella uppfödningen från cirka 30 till 120 kilo, och istället flyttades grisarna till vågstallet vid cirka 70 kilo för att sedan födas upp till slakt. Systemet inhyste inga kastrater utan man köpte gyltor och okastrerade galtar från en smågrisproducent.
Att den yngre generationen var på väg in i företaget var en stor anledning till att valet hade fallit på att bygga vågstall med storgrupper. Ett mer automatiserat system som enklare går att styra med ett knapptryck på telefonen och att arbetsuppgifterna fördelades om från att skrapa och strö till att arbeta med djuren och produktionen, var en motivering till att investera i ett vågsystem i jämförelse med ett mer traditionellt system.
Ett citat från besöket lyder ”Du sparar inte tid i systemet vid jämförelse mot ett traditionellt system, men du omfördelar din tid och arbetsuppgifter”.
Några av många lärdomar att ta med sig från studiebesöken i Danmark
- Använd träningsprogram för att grisarna ska lära sig använda vågen.
- Tänk igenom planlösningen noga då det påverkar hur lätt grisarna lär sig systemet.
- Befintlig ventilation kan behöva anpassas eftersom djuren inte alltid fördelas jämnt i stallet.
- Gå tre varv i avdelningen varje dag:
- ta med dig en hink med något gott att strö på golvet, håll utkik efter djur som inte reser sig och kommer fram, dessa behöver troligtvis flyttas.
- gå ett varv med strö och titta samtidigt efter avvikande rörelsemönster och beteende.
- gå ett varv i avdelningen med fokus på djuren.
- Ta alltid med dig sprayburken och markera avvikande djur direkt.
- Sortera snabbt ut sjuka djur för behandling.
- När grisen återhämtat sig i sjukboxen, släpp inte ut den själv utan invänta någon mer individ från samma box så att det blir två eller fler som släpps ut i gruppen samtidigt.
- För att träna ny personal att hitta halta och sjuka djur kan de lättaste grisarna sorteras ut två dagar i veckan (exempelvis måndag och torsdag), sedan tittar ni gemensamt på dessa och diskuterar behandlingsstrategi.
- Sortera ut de lättaste grisarna med hjälp av vågen och låt dessa inhysas separat för att få möjlighet att växa i kapp.
Bidra till projektet
Med start under vintern kommer projektgruppen att besöka flera svenska besättningar som håller grisar i storgrupp, med målet att dokumentera hur dessa system fungerar i Sverige. Är du intresserad av att delta i studien, kontakta Elin Karlsson via mejl elin.karlsson@slu.se eller telefon 040-41 53 72!
Projektet finansieras av Lantmännens forskningsstiftelse, Svenska Köttföretagen och Petra Lundbergs forskningsstiftelse. Studieresan finansierades av Svenska Köttföretagen
Elin Karlsson
Rebecka Westin
Knut-Håkan Jeppson
Jenny Yngvesson
SLU
Amelie Andersson
Helena Carlzén
Gård & Djurhälsan