Råmjölk gör smågrisen stark från start

Råmjölken är den mjölk som suggan utsöndrar under de första 24 timmarna efter grisning. Den är energirik och innehåller antikroppar och mer vitaminer och tillväxtfaktorer än ”vanlig” mjölk. Råmjölken är därför viktig som energireserv och spelar en avgörande roll för kroppens immunförsvar och tillväxt.

Råmjölk gör smågrisen stark från start

Råmjölken är den mjölk som suggan utsöndrar under de första 24 timmarna efter grisning. Den är energirik och innehåller antikroppar och mer vitaminer och tillväxtfaktorer än ”vanlig” mjölk. Råmjölken är därför viktig som energireserv och spelar en avgörande roll för kroppens immunförsvar och tillväxt.

Smågrisar föds helt utan antikroppar och med ett outvecklat immunförsvar. Smågrisens förmåga att bilda egna antikroppar är därför mycket begränsad vid födseln. Genom råmjölken får däremot smågrisen i sig en stor mängd antikroppar och andra immunceller som stimulerar immunförsvarets mognad och utveckling.

Antikropparna består av stora Y-formade proteiner. Det är endast vid födseln som tarmslemhinnan har förmågan att släppa igenom så stora molekyler. Tarmen sluts successivt och när grisen är 36-48 timmar gammal har den helt förlorat förmågan att ta upp antikroppar.

Från tarmslemhinnan förs antikropparna ut i blodet och vidare ut i kroppen. Där utgör de en viktig del av immunförsvaret genom att de kan känna igen de specifika smittämnen som de programmerats för. Genom att fästa till en bakterie signalerar antikroppen till immunförsvaret att detta smittämne är skadligt för kroppen. Vita blodkroppar lockas till platsen och kan i sin tur oskadliggöra bakterien.

Vilka och hur många antikroppar som finns i råmjölken beror på vilka smittämnen som suggan träffat på tidigare. Ju längre suggan vistats i besättningen, desto mer skyddande antikroppar får hon mot de smittor som finns i den aktuella besättningen.

Reglering av temperatur

Förutom ett omoget immunförsvar föds smågrisen även med en mycket begränsad förmåga att reglera sin kroppstemperatur.

Till skillnad från våra andra husdjur slickar inte suggan smågrisen torr vid födseln. Dessutom har den nyfödda smågrisen väldigt lite underhudsfett och ingen päls som skyddar mot nedkylning. Detta medför att inom 30 minuter efter födseln sjunker smågrisens kroppstemperatur med i genomsnitt 2 °C. Svagfödda individer och individer med låg kroppsvikt sjunker ofta ännu mer i temperatur.

Kr­opps­­­temperaturen återhämtas genom att smågrisen bryter ner sina energireserver av glykogen i lever och muskulatur. Att återfå normal kroppstemperatur kräver mycket energi och kan ta allt från två timmar upp till ett helt dygn beroende på hur många grader som ska återhämtas och på närmiljön i boxen, exempelvis underlagets isolerande förmåga, omgivande temperatur med mera.

Om inte smågrisen får i sig ny energi genom råmjölken och dess höga innehåll av mjölksocker, laktos, är dessa energidepåer helt tömda efter 12-17 timmar. Råmjölken är därmed helt avgörande för att små­grisen ska lyckas återfå normal kroppstemperatur efter födseln.

Långvarig nedkylning medför att smågrisen blir svag. En kraftigt nedkyld gris orkar inte dia längre och risken för att bli trampad eller ihjällegad ökar. Smågrisar som inte fått i sig tillräckligt med energi för att upprätthålla sin kroppstemperatur dör vanligen inom 48 timmar efter födseln.

Påverkar tillväxten

Ny forskning visar att råmjölken även har betydelse för smågrisens tillväxt. Länge har man sett att smågrisar med hög födelsevikt ofta har en högre tillväxt än sina mindre kullsyskon fram till avvänjning.

Forskningen visar att den snabbare tillväxten beror på ett större intag av råmjölk hos de tyngre grisarna. I råmjölken finns nämligen olika tillväxtfaktorer. Dessa stimulerar tillväxten och påskyndar utvecklingen av tarmkanalen. En liten gris kan alltså växa lika snabbt som en större gris om den fått i sig lika mycket råmjölk vid födseln. Råmjölken har även ett högre innehåll av vitaminer än vanlig mjölk.

Hur mycket produceras?

För att studera hur mycket råmjölk som en sugga producerar krävs intensiva studier där smågrisarna vägs efter varje digivning. Därför finns väldigt få studier som undersökt suggans totala produktion av råmjölk. De studier som finns visar att suggor producerar i genomsnitt cirka 3,5 kilo råmjölk men mängden kan variera mycket, från ett kilo till över sex kilo.

Råmjölken bildas under de sista tio dagarna av dräktighetsperioden. Merparten av råmjölken finns därmed lagrad i juvret redan när grisningen startar men en mindre del bildas eventuellt även under själva förlossningen.

Mycket kunskap saknas om vilka faktorer som påverkar produktionen av råmjölk. Kullstorlek verkar inte påverka mängden råmjölk i någon större utsträckning. Det bildas alltså inte mer råmjölk ju större kullen är. Suggans utfodring verkar dock ha viss betydelse och man har kunnat påverka bland annat fettinnehållet genom tillsats av olika fetter och högt fiberinnehåll.

Om suggans kullnummer påverkar den totala mängden producerad råmjölk råder det stor osäkerhet kring då olika studier har kommit fram till motsatta resultat. Innehållet av antikroppar ökar däremot med stigande kullnummer.
 

Ger bobygge mer råmjölk?

Under slutet av dräktigheten genomgår suggan en stor hormonell omställning. Flera av hormonerna som styr mjölkproduktionen reglerar även suggans beteende under bobyggnadsfasen och igångsättningen av förlossning och digivning. Under denna period är suggan mycket känslig för stress då stresshormonet kortisol rubbar balansen mellan övriga hormoner som styr grisning och digivning.

I en finsk studie har man sett att smågrisarna får högre koncentration av antikroppar i blodet i kullar där suggan fått tillgång till en större mängd bobyggnadsmaterial, exempelvis hackad halm, rep eller tidningspapper, jämfört med kullar där suggan endast fick lite sågspån alternativt stod fixerad inför grisning. Detta tyder på att det kan finnas ett samband mellan bobyggnad och ökad råmjölksproduktion. Sedan tidigare är sambandet mellan bobyggnad och kortare grisning och färre antal dödfödda smågrisar väl känt men kopplingen till ett ökat upptag av råmjölk har inte påvisats tidigare.

Smågrisens behov av råmjölk

Den nyfödda smågrisen dricker cirka 15-30 milliliter mjölk varje gång den diar. I litteraturen finner man rekommendationer om att smågrisen bör få i sig minst 250 gram råmjölk under det första dygnet. Dödligheten stiger markant hos smågrisar som fått i sig mindre än 200 gram, se figur 1.

En sugga som producerar 3,5 kilo råmjölk klarar alltså att förse 14 smågrisar med den rekommenderade mängden råmjölk. Råmjölken ersätts succesivt med vanlig mjölk i takt med att smågrisarna diar. Redan sex timmar efter förlossningens start kan man se en utspädningseffekt och mängden antikroppar sjunker sedan snabbt.

Efter 24 timmar kan man inte räkna med att det finns någon råmjölk kvar i juvret längre. Sent födda smågrisar riskerar därför att få i sig mindre råmjölk, särskilt i stora kullar. Även svagfödda, fläkta och individer med låg födelsevikt får ofta inte i sig en tillräcklig mängd råmjölk då det kan ta längre tid för dem att komma fram till juvret och de har svårt att hävda sig mot starkare kullsyskon. Genom att praktisera så kallad skiftesdigivning, det vill säga att tillfälligt stänga in en del av kullen i smågrishörnan, så kan råmjölken fördelas mer jämnt till alla i kullen.

Lugn och ro är A och O

Vid grisningen utsöndras råmjölken kontinuerligt men sedan övergår suggan till att ge di med jämna intervall.
Digivningen är ett komplext samspel mellan sugga och smågrisar där rytmen och intensiteten i suggans grymtningar talar om för smågrisarna när de ska massera juvret och när det är dags att istället suga på spenen.

Själva mjölknedsläppet varar i 10-30 sekunder. Om smågrisen är upptagen med att bråka om en spene, eller inte hör suggans grymtningar för att ljudnivån i stallet är för hög så går den miste om maten denna digivning. För att suggan ska släppa ner mjölken krävs också att tillräckligt många smågrisar är aktiva och masserar juvret och att suggan inte blir störd mitt i digivningen. Hon kan till exempel bli störd av smågrisar som bråkar vid juvret efter kull­utjämning, eller av att någon person rör sig i eller utanför boxen.

Avbryts digivningen innan mjölknedsläpp skett kan det ta upp till en hel timme innan suggan erbjuder di igen. För att få en så bra start som möjligt är det alltså mycket viktigt att det är lugn och ro i stallet och att suggorna får vara ostörda, så väl under grisning som när digivningen håller på att etableras. Sträva efter en låg ljudnivå i stallet och undvik att gå in i boxarna så långt det är möjligt. Skiftesdigivning är bra men får inte ske på bekostnad av att det blir oro i stallet. Lugn och ro är A och O för att smågrisen ska få råmjölk och bli stark från start!

Rebecka Westin
SLU och Gård & Djurhälsan