Publicerad 2019-11-10
Första tecknet på att foderstaten innehåller för mycket åkerbönor är ett reducerat foderintag.
Foto: Mostphotos


Börja försiktigt, fördela smart och välj sort med omsorg

På Lantmännen håller Lars Hermansson och Kerstin Sigfridson med om att brokblommiga åkerbönor är en intressant råvara, både ur odlingssynpunkt och för grisen. Samtidigt poängterar de att bönorna bör användas med förnuft.

De svenska riktlinjerna från SLU för maximal inblandning av åkerbönor till grisar uppdaterades senast 2011. SLU rekommenderar i första hand vitblommiga bönor, brokblommiga endast i begränsad omfattning till växande grisar. Men riktlinjerna baseras på gamla försök och äldre sorter, och Kerstin Sigfridson som är foderutvecklare på Lantmännen, menar att det dåliga ryktet som bönorna haft historiskt sett, är orättvist.

– Rent analysmässigt har åkerböna alltid varit klart intressant. Den har en aminosyraprofil som faktiskt är ganska lik sojans. Det har varit oron för tanniner och antinutritionella substanser som begränsat användningen. Därför är det glädjande att de nya sorterna har lägre nivåer och att det finns bra försök som visar att det stämmer för grisarna också.

Lars Hermansson är marknadschef för foder på Lantmännen. Foto: Lantmännen

Skillnad på sorter

Bortsett från ett mindre SLU-försök på tillväxtgrisar, finns det inte några svenska utfodringsförsök under kontrollerade former med brokblommiga åkerbönor.

– Men eftersom de brokblommiga är odlingsmässigt fördelaktiga så är det ju ändå en del grisföretagare som testat - med bra resultat. Det finns ju 800 försöksstationer ute i landet, det växer upp kunskap den vägen också, säger Lars Hermansson, marknadschef för foder på Lantmännen.

Anledningen till att det trots allt går bra stavas troligen växtförädling.

– Det är skillnad i tannininnehåll mellan olika sorter inom de brokblommiga bönorna. Vi går mot allt mer högavkastande sorter med lägre och lägre tannininnehåll, berättar Lars och nämner Fuegos efterträdare Fanfare som ett bra exempel på utvecklingen.

Kerstin Sigfridson arbetar som foderutvecklare på Lantmännen. Foto: Lantmännen

Börja försiktigt

Men även om det gick bra med 15 procent Fuego till suggor i det danska försöket, är det dock inget de båda foderexperterna rekommenderar direkt.

– Det danska försöket visar att det finns potential, och vi kan nog släppa greppet om vår historiska rädsla för åkerbönor, men man bör börja försiktigt, förslagsvis på fem procent, låta djuren vänja sig och gå successivt uppåt, säger Kerstin och poängterar att det är av vikt att hålla koll på foderintaget, då det är där man ser eventuella problem först.

Principen med att prova sig fram gäller både växande grisar och suggor. Ett annat tips är att börja med de djurkategorier där man inte är som mest beroende av högt foderintag; slaktgrisar, äldre tillväxtgrisar samt dräktiga suggor.

Lokalt alternativ

Kerstin och Lars spår att åkerbönor är här för att stanna som ett lokalodlat alternativ till soja, och att de brokblommiga sorterna successivt kommer att ta över de vitblommigas position.

– Vi går nog mot högavkastande brokblommiga med lågt tannininnehåll. Funkar det med brokblommiga finns det ingen anledning att odla vitblommigt, säger Lars och konstaterar:

– Med tillgång till allt fler rena aminosyror så behöver ju inblandningen av proteinfodermedlen inte vara så höga heller.
 

Tips till dig som vill prova brokblommiga åkerbönor i foderstaten

  • Välj sorter med dokumenterat lågt tannininnehåll.
  • Introducera bönorna försiktigt och dela upp dem över året.
  • Fördela bönorna smart mellan djurkategorierna.

Riktvärden för max-inblandning av vitblommiga åkerbönor enligt SLU

Dräktiga suggor:        se kommentar
Digivande suggor:     se kommentar
Smågrisar:                 20 procent av energin
Slaktgrisar:                20 procent av energin

Kommentar: Äldre sorter av brokblommiga åkerbönor rekommenderas endast i begränsad omfattning till växande grisar. Moderna vitblommiga sorter har däremot visat sig vara utmärkta fodermedel till växande grisar. Dokumentationen vad gäller användbarhet till suggor är dock mycket begränsad, och rekommendationerna bygger fortfarande på försök med gamla sorter. Det bör inte innebära några problem med tio procent i foder till suggor, men noggrann produktionsuppföljning och utvärdering rekommenderas.

Källa: SLU:s fodermedelstabell för gris,
http://www2.freefarm.se/fodertabell/fodtab.pl?djur=gris


 

Emma Sonesson
Grisföretagaren