Publicerad 2019-10-20


”Vi har valt att jobba väldigt brett med frågan”

Finland vill minimera sin vildsvinsstam. Danskarna krisövar och bygger staket. I Tjeckien verkar det som att man har lyckats utrota den afrikanska svinpesten (ASF) och Belgien kämpar för att göra detsamma. Men vad görs i Sverige för att förebygga att ASF tar sig hit och vad görs för att minimera spridningen vid ett eventuellt utbrott? Grisföretagaren frågade landsbygdsminister Jennie Nilsson, som säger att beredskapen är god, men att arbete pågår för att vässa den ytterligare.

Mellan 2016 och 20 maj 2019 noterade OIE, världshälsoorganisationen för djurhälsa, via sitt rapporteringssystem för djurhälsa (WAHIS) att 42 048 grisar i Afrika, 1 711 677 i Asien och 777 244 i Europa, har dött eller avlivats till följd av ASF. Statistiken tar bara upp tamgrisar, inte fall med vildsvin. Enligt utlåtanden från flera instanser är rapporteringen till OIE dock inte på något vis fullständig när det gäller Asien.

Sedan 20 maj har vi dessutom kunnat ta del av rubriker som ”Svinpestens framfart fortsätter”, ”ASF skördar 100 000 grisar i Ukraina” och ”ASF i köttprodukt på väg till Nordirland”. Till listan över drabbade länder kan vi sedan maj addera länder som Myanmar, Filippinerna, Laos, Nordkorea, Serbien och nu senast Sydkorea.

Landsbygdsminister Jennie Nilsson beskriver dock hotbilden för Sverige när det gäller introduktion av ASF som ”oförändrad”.

– Vi ser allvarligt på den afrikanska svinpesten och har identifierat det som ett hot redan sedan tidigare. Vi följer utvecklingen noga och noterar att ASF sprider sig, men kanske främst i Asien än så länge, även om vi har haft fall i Europa, också ganska nära Sverige, utvecklar hon resonemanget. 

Enligt landsbygdsminister Jennie Nilsson har Sverige inga pengar öronmärkta specifikt för ASF. Däremot finns det pengar för att förebygga smittspridning och för vildsvinsfrågor.
­ – Min bild är att brist på pengar inte är något bekymmer i nuläget. Det handlar snarare om att se till att man jobbar mot gemensamma mål och att vi lyckas använda de resurser som vi gemensamt förfogar över inom ramen för EU, för att säkerställa att vi inte får överdriven smitta från Asien till andra europeiska länder, alltså närmare svensk gräns, och sedan heller inte in till Sverige, säger hon. Foto: Mostphotos

Utredning på gång

I maj gav regeringen Jordbruks­verket i uppdrag att göra en utredning kring ASF.

– Det vi velat göra är att säkerställa att vi har en så god beredskap som möjligt. Vi tittar både på vilka förebyggande åtgärder som vi behöver göra för att säkerställa att smitta inte kommer till Sverige. Men också naturligtvis, om det skulle inträffa, att man då vet vilka alternativ man måste växla över i om det skulle uppstå smitta här. Och det vill vi ju planera innan någonting händer, så att vi är väl förberedda, förklarar Jennie Nilsson.

Hinner vi utreda?

Även om utredningen fått en relativt sett kort uppdragstid, omkring fem månader, kan man fundera på om det inte är slöseri med tid, då vi kan konstatera att ASF kan förflytta sig hundratals mil på en korvmacka betydligt snabbare än en utredning låter sig göras.

– Man jobbar parallellt. Å ena sidan jobbar man med de vanliga delarna som är kopplade till smittskydd överhuvudtaget. Det finns ju en bashandlingsplan för hur man hanterar smittor. Men eftersom ASF är lite specifikt så har vi valt att jobba i många olika spår; å ena sidan kring det som är bas, å andra sidan att vi gav ett uppdrag till Jordbruksverket med den här fördjupade utredningen. Men vi har också vidtagit åtgärder kopplat till jaktmedel för vildsvin som började gälla redan i höstas, där vi också har lagt tilläggsuppdrag om hur man exempelvis ska kunna få avsättning för kött och så vidare. Så vi har valt att jobba väldigt brett med frågan, motiverar Jennie Nilsson det hela.

Samsyn kring vildsvin

Ett tänkbart scenario för introduktion av ASF i Sverige är att viruset kommer hit via en köttprodukt, och att smittan därefter sprider sig med hjälp av vildsvin. Danmark, som har landgräns mot Tyskland, har valt att bygga ett vildsvinsstaket på gränsen och Finland med gräns mot Ryssland strävar efter att minimera sin, med svenska mått mätt, redan lilla stam av vildsvin. De insatser som Sverige valt att göra när det gäller att minimera risken för smittspridning via vildsvin menar Jennie är skräddarsydda för situationen här. Hon menar även att arbetet fortskrider så fort som det är möjligt.

–Vi vidtar de åtgärder som vi tror kan få effekt för att få en kontrollerbar stam utifrån den situation som vi är i, sedan får man givetvis utvärdera dem och se om det räcker eller om man behöver göra andra och nya saker. Det bygger på att jägare vill jaga vildsvin och på att det finns avsättning för köttet. De åtgärder vi gör har ju inte bara koppling till ASF, utan även till de skador som en alltför stor vildsvinsstam gör på åkermark och annat. Vi har en god dialog med berörda och en stor samsyn i att vi behöver få en hanterbar vildsvinsstam. Det är nästan lite lyx i politiska sammanhang, att alla är så överens om en målsättning och vill jobba mot den.

Mer jakt nu

Den uppnådda effekten av de nya jaktreglerna är det enligt ministern dock ännu för tidigt att uttala sig om.

– Egentligen är det väl för tidigt för att ha någon säker statistik, men de indikationer vi får, framförallt från jägarna, pekar på att det är mer jakt nu med de nya reglerna. Det kan väl möjligen också kopplas till att de har utvecklat kanaler för att kunna samverka med drabbade bönder kring jakten.

Hur stor en hanterbar vildsvinsstam är vill Jennie Nilsson inte kvantifiera.

– Det ska vara gynnsamt för alla dessa parametrar vi mäter på; risk för smittor, markskador, trafikolyckor och så vidare. Det är en nivå som är väsentligt lägre än i dag, det är vi överens om.

Info i semestertid

Informationsspridning till allmänheten är en annan insats som Jennie Nilsson nämner, och som gjorts i olika kanaler under sommaren då många är på resande fot.  

– Jag tror att det finns en ganska god kännedom kring begreppet, att man hört ordet afrikansk svinpest och att man vet att det där är någonting dåligt som vi inte vill ha hit. Däremot tror jag att det finns en stor potential och ett behov av mer information kopplat till hur man ska bete sig, hur man själv kan säkerställa att man inte bidrar till att sprida smitta. Där tror jag att vi fortfarande behöver göra mycket mer.

Hon berättar även att en samverkansövning mellan de parter som är involverade i bekämpning och förebyggande insatser mot ASF, är planerad i december.

Ytterst ansvarig

Men låt oss då säga att ASF hinner till Sverige innan utredningen är klar, innan samverkansövningen är genomförd, innan vildsvinsstammen reducerats, innan vildsvinssäkra sopkärl placerats ut på rastplatser längs vägarna - vems ansvar är det då?

– Ansvaret är väl i nån mening mindre intressant i det läget. Alla aktörer har ett gemensamt ansvar. Politiken, näringen, enskilda individer som reser och så vidare har alla ett ansvar att göra vår del i jobbet, för att se till att smitta inte kommer hit, säger Jennie och fortsätter:

– Ytterst är det självklart så, i alla sådana lägen, att det är jag som ansvarig minister som har ansvar, både för att vi har ett bra förebyggande arbete, och för att vi hanterar det på ett bra sätt om olyckan mot all förmodan skulle vara framme.
På frågan om huruvida hon är nöjd med Sveriges förberedelser hittills svarar Jennie Nilsson:

– Min bild är att vi har en god beredskap och är så väl förberedda som vi kan vara i det här läget. Så svar ja.

Emma Sonesson
Grisföretagaren