Publicerad 2019-10-18
Håll utkik efter eventuella öronskador, förslagsvis i samband med utfodring. Öronskador kan indikera att ett svansbitningsutbrott är på gång, det visar svenska studier. Foto: Mostphotos

Är svansen drabbad, är ofta öronen det också

Själv pratade jag i vanlig ordning lite om svansbitning på EAAP. Genom att förstå hur exempelvis mängden halm eller grisens beteende hänger ihop med mängden svansbitning kan man kanske i framtiden utveckla en metod eller ett system för att förbättra möjligheten att exempelvis hitta riskfaktorer för svansbitning, hitta svansbitna grisar i tid, och utvärdera om de fått tillräckligt med sysselsättning/halm.

Under de senaste åren har vi på SLU hållit på med ett projekt där vi undersökt hur halm påverkar grisarnas beteende och förekomsten av svansskador. En av de senare delarna har handlat om sambandet mellan grisens beteende, skador och tillgång till halm. Det är ju trots allt ganska svårt att upptäcka svansskadorna i tid. Oftast upptäcks de inte förrän det finns blodspår i boxen eller då någon gris har stora skador på svansen, och då är det redan för sent.

Undersökande beteende

I tre tillväxt- och fyra storgrisbesättningar undersöktes mängden halm, grisens beteende samt skador på öron och svans. Ökade svansskador hängde ihop med att grisarna ägnade mer tid åt att undersöka boxinredningen men även att de hade mindre halm och att de därför också undersökte halmen i mindre utsträckning.

Exakt hur mycket halm som bör finnas tillgängligt i boxen för att minska svansbitningen kräver dock ytterligare studier, men halmmängd kan vara ett lovande mått för framtiden eftersom det är ganska enkelt att mäta. Att mäta och utvärdera grisarnas beteende är däremot ett ganska tidskrävande arbete men kan kanske utvecklas i framtiden i takt med att bild­analystekniken blir vanligare och billigare inom djurproduktionen.

Öronskador först

Grisar som hade svansskador hade ofta även öronskador. Öronskadorna var ofta, till skillnad från de tidiga svansskadorna, lättare att se utan att de krävde närmare undersökning. Till exempel skulle de flesta svansskadorna inte blivit identifierade så tidigt utan att svansen palperades, medan öronskadorna identifierades relativt lätt.

Så att hålla koll på öronskadorna kanske är något som man kan plocka med sig in i stallet redan i dag. Ha för vana att kolla hur öronen ser ut när grisarna står vid fodertråget. Har du en box med mycket öronskador, kanske risken finns att du snart har svansskador också. Även identifiering av öronskador kanske går att identifiera automatiskt i framtiden.
När jag ändå hade lite internationell publik passade på att påpeka att de svenska producenterna minsann producerar grisar med svansen kvar!

Torun Wallgren
SLU