Publicerad 2019-10-18

Stora kullar - kan vi lösa utmaningen via genetik?

Ett återkommande ämne de senaste åren har varit stora kullar och hur vi kan hantera utvecklingen med fler födda smågrisar per kull på ett så effektivt och hållbart sätt som möjligt, både ur ett ekonomiskt och etiskt perspektiv.

Ska vi helt enkelt sluta avla för kullstorlek? Ska vi ändra och balansera avelsmålet på ett annat sätt? Bör vi kombinera genetik med forskning om grisens fysiologi för att identifiera vilka faktorer som begränsar smågrisarnas förmåga till överlevnad och tillväxt i en stor kull? Eller ska vi bara leva med problemet och hitta lösningar i ändrade skötselrutiner?
Vid årets EAAP-konferens fick tidig överlevnad en egen session där både avel, utfodring och skötsel diskuterades. På avelssidan presenterades flera studier med syfte att hitta sätt att balansera avelsmålet för ökad kullstorlek med egenskaper som beskriver smågrisens livskraft.

Låg arvbarhet

Överlevnad är en utmanande egenskap i ett avelsperspektiv eftersom arvbarheten är låg och överlevnaden påverkas både av smågrisens egna gener och suggans gener. Trots detta visade ett engelskt selektionsförsök att om man selekterar galtar för överlevnad (både smågris- och suggegenskapen) så kan man se ett positivt resultat redan efter ett par generationer; överlevnaden under digivningsperioden ökade, kullarna blev jämnare och kullstorleken minskade något.

Vitalitetsprotokoll

En österrikisk studie undersökte möjligheten att inkludera ett så kallat vitalitetsprotokoll i avelsarbetet. I protokollet tar man hänsyn till grisens individuella födelsevikt, spridningen i vikt inom kullen och en vitalitetspoäng. Vitalitetspoängen sätts av uppfödaren på en skala från 1-4 på kullnivå.

Studien visade att vitalitetspoängen hade en arvbarhet på 0,10 – alltså jämförbart med arvbarheter för födelsevikt och tillväxt under digivningsperioden. Det genetiska sambandet mellan vitalitet och kullstorlek och överlevnad innan avvänjning var medelstarka och tyder på att selektion för ökad kullstorlek kan ha en ogynnsam påverkan på kullens vitalitet, och att selektion för ökad vitalitet kan förväntas förbättra överlevnaden i kullen.

Katja Nilsson
SLU