Publicerad 2019-10-17
Oavsett om det gäller andra kullen eller inte, så är suggans kondition korrelerad till hennes förutsättningar för produktion. Foto: Emma Sonesson

Finns det ett andra-grisningssyndrom?

Forskare och producenter i världen har upplevt att det är vanligt att andragrisare har sämre fertilitet och produktion jämfört med den första kullen, på engelska kallas detta för second parity syndrome (SLS). Men finns det verkligen ett SLS-syndrom eller är det bara en slump när detta inträffar?

SLS förknippas ofta med hög viktförlust efter första kullen samt tidig insemination av gyltan. Dock har suggor som drabbats av SLS ofta lika god produktion i senare dräktigheter jämfört med suggor som inte drabbats av SLS.

Forskare från Polen och Holland undersökte detta tillsammans med Topigs Norsvin, genom att jämföra produktionsdata rörande antalet födda grisar per kull på 67 olika gårdar. Med hjälp av denna data simulerade man sedan hur kullstorleken förändrades med ökade kullnummer, upp till kullnummer tio, för att ta reda på det verkligen finns ett SLS-syndrom eller om det faktiskt handlar om naturlig variation.

Förutsättningarna avgör

I studien kunde man påvisa att det var ungefär lika vanligt förekommande att kullstorleken minskade med ökat kullnummer även under senare grisningsnummer, och att detta alltså inte är unikt för andragrisare. Forskarna menade därför att skillnaderna i antalet födda smågrisar hos andragrisare inte avvek från det normala och att det därför inte bör finnas något särskilt SLS-syndrom.

Faktum kvarstår dock; gyltor som insemineras för tidigt, och suggor och gyltor som är i dåligt hull eller som har mött andra problem under diperioden kan ha svårare att bli dräktiga samt få försämrad fertilitet och förmåga att sköta om nästkommande kullar, oavsett vilket kullnummer det handlar om.

Torun Wallgren
SLU