Publicerad 2019-10-15
Sandra Edwards är professor emerita vid universitetet i Newcastle. 2014 utsågs hon även till hedersdoktor vid SLU, av fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap. Sandra har genom åren forskat kring grisars inhysning, utfodring, reproduktion, välfärd och skötsel. Foto: SLU

Låt suggornas beteende avgöra hur systemet ska utformas

Magdalena Jacobson höjer ett varningens finger för att investera i transpondersystem, även kallat ESF-system (electronic sow feeding) för suggor, utan att noga fundera över stallets design och lösningar. Men vad bör man då tänka på när det gäller suggornas beteende och systemets utformning? Grisföretagaren frågade professor emerita Sandra Edwards.

Sandra börjar med att poängtera några saker som är viktiga att hålla i minnet när det gäller suggors beteende, och som ligger till grund för hur man bör utforma inhysningssystem:

  • Dräktiga suggor är alltid hungriga, även när de utfodras med korrekt mängd foder för bra hälsa och produktion. Därför kommer de alltid att tävla om att få tillgång till mer foder och försöka stjäla foder från andra suggor.
  • Omedelbart efter att den dräktiga suggan har ätit är hon ännu mer på bettet och hungrigare än före hon åt, eftersom det tar en stund för näringsämnena att stilla hungern. Det betyder att dessa suggor kommer att försöka, i ännu högre utsträckning, att få tillgång till mer foder, särskilt om deras ranson har varit liten.
  • Suggor har en etablerad rangordning och ett dagligt aktivitetsmönster och lär sig snabbt dagliga rutiner.
  • Suggor är mycket starka och intelligenta och kommer alltid att hitta ett sätt att lura systemet, om foder är inblandat och möjlighet finns.

Baserat på dessa fakta har rekommendationer kring utformning av transponder- eller ESF-system tagits fram. Sandra poängterar att rekommendationerna anges utan inbördes ordning och att listan är inte nödvändigtvis komplett.
 

Utfodring

  • Om suggorna utfodras med mjöl - säkerställ att det inte hänger sig, vilket skulle kunna resultera i att det registreras att individer ätit, som i själva verket inte fått något foder.
     
  • Kalibrera utfodringssystemet regelbundet, då volymvikten kan variera. Eftersom utfodringssystemet kan haverera - se till att ha en plan för hur en sådan situation kan lösas.
     
  • Kontrollera listan över suggor som ätit varje dag, och vidta omedelbart åtgärder för de som inte äter. Även om alla suggor ätit enligt listan, är det viktigt att gå igenom gruppen varje dag, exempelvis för att hitta halta suggor i ett tidigt skede.
     
  • Utfodring en gång per dag är tillräckligt. Dels ger det färre tillfällen för konkurrens vid utfodringsstationen, dels ger det suggor som är mer tillfredsställda efter att de ätit. Bäst är att starta utfodringscykeln sent på eftermiddagen eller på kvällen. Eftersom detta är en tid på dygnet då suggorna generellt är mindre aktiva, reducerar det risken för köbildning vid ätstationen. Dessutom innebär det att de flesta suggorna bör ha ätit innan lunch varje dag, och att åtgärder kan vidtas under arbetstid, kring de suggor som inte ätit. 
       
  • Se till att suggorna har tillgång till någon form av grovfoder. Det erbjuder mättnadskänsla och tillgodoser suggornas lust att äta.

Runt omkring ätutrymmet

  • Utfodringsstationen ska inte vara i direkt anslutning till liggytan, allt för att suggor som vilar ska få göra det i lugn och ro, och inte störas av suggor som köar för att äta. Dessutom minskar det risken för att en dominant sugga ska välja att lägga sig vid ingången till ätstationen och blockera den för andra suggor.
     
  • En naturlig väg från ätstationens utgång, gärna till utrymmet där suggorna dricker, reducerar risken för att suggor som fortfarande är hungriga efter att ha ätit, omedelbart försöker komma åt foder igen. Det reducerar troligen även risken för att dominanta suggor ska stå kvar vid utgångsgrinden och störa suggan som äter efter henne.
     
  • Ingången till ätstationen bör vara lättillgängligt, helst med 180 grader fri yta runt. Finns det två stationer bör de ligga med minst en suggas avstånd emellan.

Grupper

  • Om möjligt - ha stabila grupper. I en stabil grupp inrättas efterhand en viss ordning som suggorna äter i, vilket reducerar problem med köbildning vid utfodringsstationen. Om dynamiska grupper tillämpas, erbjud antingen mycket stora liggytor eller uppdelade liggytor, så att suggor som är nya i gruppen kan integreras successivt.

 

 

 

 

 

 


 

Inlärning

  • Djur som är nya i systemet behöver får möjlighet att lära sig det. Det kan göras genom att ha en särskild box med egen ätstation för inlärning, eller genom att låta de mindre erfarna suggorna få tillgång till utfodringsstationen under en viss period på dygnet, då de andra suggorna inte är där. Bara suggor som till fullo förstår systemet bör släppas in i huvudgruppen.

     

 

 

 

Ätutrymmets utformning

  • Suggan måste vara helt skyddad när hon äter. Ätstationen bör således ha hela och solida väggar. Väggarna behöver tåla våld från suggor som försöker ta sig in i utrymmet.
     
  • Grindsystemet in till ätstationen behöver vara ”suggsäkert” och vara utformat så att två suggor aldrig kan ta sig in samtidigt. Regelbundet underhåll av grindarna är viktigt, så att det alltid fungerar som det är tänkt.
     
  • Det är bättre att ätstationen är utformad så att suggor passerar genom den, än att de behöver backa ut. Detta ger smidigare flöde och mindre risk för kollisioner vid ingången.
     
  • Om grindarna till ätstationen är suggstyrda, placera då en bjälke eller likande på golvet inne i stationen, för att hindra suggor från att lägga sig där inne. Om grindarna istället öppnas efter en viss tid - säkerställ att tiden är så pass lång att även suggor som äter långsamt hinner äta upp. I annat fall kommer suggorna lära sig att det lönar sig att gå in i stationen flera gånger, eftersom det kan ligga foderrester kvar där. Torrfoder kräver längre ättider än blötfoder och unga suggor äter vanligen långsammare än de äldre.