Publicerad 2019-10-11
Pump ´n Grow kommer från danska Agilia. Återförsäljare i Sverige är Vallberga Lantmän. Närmst kameran syns behållaren där man fyller på mjölkpulver och längre bort tanken, där 50 liter mjölk blandas till i stöten. Enligt Agilia ska systemet möjliggöra att varje sugga kan ta hand om två smågrisar utöver hennes spenantal. Foto: Emma Sonesson


Rationell tilldelning av mjölknäring ger fler och jämnare smågrisar

Större och större kullar är ett faktum i svenska besättningar. Även om det innebär utmaningar kan det betraktas som ett lyxproblem. På Kila har Björn Gerstädt löst det hela via en anläggning för tilldelning av mjölknäring till diande smågrisar.

På Kila i närheten av Kinna i södra Västergötland driver Björn Gerstädt en integrerad grisuppfödning med 280 suggor. En av hans affärskontakter är Tore Elisson på Vallberga Lantmän och det var på en kundträff med företaget i december 2018 som Björn hörde talas om Pump ´n Grow första gången.

Pump´n Grow består av ett blandarkar, en styrenhet och en ledning ut till mjölkkopparna i boxarna. Varje kopp har en ledning in och en ut för mjölken, därmed finns det inga återvändsgränder. Ledningen är så pass tunn att den bara rymmer en liter mjölk på 30 meter. Ett halvautomatiskt rengöringsförfarande med begränsat manuellt arbete säkerställer hygienen i systemet.

– Med andra mjölksystem har jag inte sett att man har tänkt igenom detaljerna helt och hållet. Jag har inte trott på det där förut, berättar Björn, som bestämde sig för att han ville ge Pump´n Grow en chans, och i mars installerades systemet på Kila.

Smågrishörnorna på Kila har en mellanvägg, och mjölkkopparnas placering är därmed naturlig. Placeringen gör även att kopparna enkelt kan rengöras från gången, något som görs med en vanlig diskborste. Det tar tio till 15 minuter per dag för 70 koppar. Runt mjölkkoppen blir det lite blött, men Björn tycker att det är fullt överkomligt.
 Foto: Tore Elisson

Dricker tidigt

Grisarnas förtjusning över investeringen blev lite av en överraskning för Björn.

– På andra levnadsdygnet är grisarna i mjölkkopparna smått, på tredje dygnet är de där stort, berättar han.
Att grisarna dricker tidigt bevisas av att kastreringen numera görs en dag tidigare än förut.

– Vi har alltid kastrerat på fjärde eller femte dygnet. Då tyckte jag att grisen har tillräcklig muskelmassa för att samtidigt injiceras med järn. Nu gör vi det ett dygn tidigare, vi får upp önskvärd muskelmassa så mycket snabbare nu, berättar Björn.

Logaritmisk åtgång

En vecka innan avvänjning stängs mjölkkopparna i aktuell avdelning av.

– Det är helt nödvändigt. Då dricker grisarna så mycket att det blir för dyrt annars. Och inte nog med det, har de mjölken så får de inte i sig ett gram torrfoder, säger Björn, och Tore inflikar:

– Första omgången ringde Björn och var förtvivlad och sa att ”det här ruinerar mig”.

– Då var vi inte knivskarpa på att stänga av den sista veckan, och då är intaget logaritmiskt, förklarar Björn med ett leende.

 

Baksidan av mjölkkoppen har en till- och en frånledning. Därmed finns det ingenstans i systemet där mjölk står still, vilket är positivt för hygienen.

Smidig övergång

Några problem vid skarven mellan mjölk och pellets ser Björn inte, trots att övergången är tämligen plötslig eftersom konsumtionen av pellets under tiden mjölken finns tillgänglig är högst minimal. Veckan innan avvänjning, då grisarna inte får mjölk går det dock åt mer pellets nu än förut.

– Jag upplever att grisen är programmerad för ett visst energiintag. Det består av moderns mjölk, plus den energi som kommer från mjölknäringen. På torsdagen veckan innan avvänjning, när jag stänger av mjölken säger det bara pang, då börjar de äta smågrisfoder. Det är precis som att grisen lärt sig hur mycket energi den mår bra av att få i sig, säger Björn.

En annan erfarenhet är att det nu är lättare att få igång en rejäl foderkonsumtion efter avvänjning. Grisarna på Kila får då blötfoder plus två givor torrt per dag.

Tyngre och fler grisar

Björn uppskattar att smågrisarna väger omkring ett kilo mer än förut vid avvänjningen och att överlevnaden ökat med drygt en gris per kull.  

– Men det mest påtagliga är inte att du höjer horisontalvikten, utan att standardavvikelsen minskar. Kullarna är jämnare och den lilla, ganska oekonomiska, väldigt svåravvanda grisen är betydligt mer sällsynt. Det här är en uniformerings­apparat.

Pelleboxarna vid avvänjning är bortrationaliserade och andelen diarréer har minskat. Någon effekt på ledinflammationerna, som är en av utmaningarna på Kila, har Björn dock inte sett trots att han hade hoppats på det. Han ser heller ingen effekt på suggornas hull vid avvänjning.

– Suggan är genetiskt programmerad som en lakterande varelse. Och såklart föredrar smågrisen ändå trots allt moderns varma mjölk.

Via vred kan man stänga av mjölken till olika avdelningar. Det är även här tvättvattnet kommer ut till avloppet. Vid ett förutbestämt klockslag slutar Pump ´n Grow att blanda mjölk. När grisarna druckit upp det som redan finns blandat fylls tanken istället upp med vatten. En desinficeringsprodukt tillsätts och därefter pumpas lösningen runt i systemet och ut i avloppet. En gång i veckan desinficeras anläggningen dessutom med ett skarpare medel.

Speciellt mjölkpulver

Hjärtat i systemet med blandarkar och styrenhet kostar runt 65 000 kronor. Då är det monterat och klart. Tillkommer gör kostnaden för mjölkkopparna med 350 kronor per box. De är enligt Björn enkla att montera, vilket görs av lantbrukaren själv.

Det danska företaget Agilia, som Pump ´n Grow kommer från, rekommenderar att man använder deras eget mjölkpulver Danmilk Supreme i anläggningen, vilket är en förutsättning för att garantin ska gälla. Mjölken är animalisk och smakar ungefär som komjölk, fast med en lite sötare, kokosaktig ton. En viktig egenskap är att den löser sig lätt i kallt vatten, då det är det som används i systemet. Åtgången på mjölkpulver är runt sex hekto per gris, motsvarande tio kronor.

Inget hokus pokus

Trots att det är svårt att sätta siffror på alla parametrar inom smågrisuppfödning, uppskattar Björn att han har 200 000 kronor per år över i och med investeringen i Pump ´n Grow, räknat på produktionsökning minus mjölkpulver. Samtidigt lyfter han även de djurvälfärds­mässiga aspekterna bakom det hela.

– Allt är kronor och ören. Men det finns ändå mjuka värden runt det här. Det är inte kul att jobba med de här smått­ingarna som inte mår bra. Men naturligtvis, något hokus pokus är det inte. Vi utgår från fertiliteten och vad suggan orkar med. Amsuggor kostar också pengar, konstaterar han.
 

Smågrisarna på Kila är jämnstora och mycket robusta. Man jobbar aktivt med kullutjämning, men inte med amsuggor. Nivån på produktionen ligger runt 13 avvanda per kull.

 

Björn Gerstädt är grisföretagare på Kila utanför Kinna.

 

 Tore Elisson arbetar som fodersäljare på Vallberga Lantmän.

Emma Sonesson
Grisföretagaren