Publicerad 2019-05-18
Med allt större fokus på miljö och hållbarhet i debatten avser danska forskare att ta reda på om vall kan vara ett framtida alternativ till dagens proteinfodermedel till grisar.
 Foto: Mostphotos

Vall som ny proteinkälla för grisar?

I ett nytt innovativt bioraffinaderi i Danmark har olika proteinformer utvunnits ur vanlig vall. De har i preliminära foderförsök visat sig fungera bra för grisar. Att få in vallens goda klimategenskaper i grisarnas foderstat kan dessutom visa sig viktigt både på marknaden och för hållbarheten i växtodlingen.

I april 2019 var det rubriker i dansk press om att danska grisuppfödare bidrar till att missbildade barn föds i Argentina. Sambandet skulle vara att den soja som importeras som foder därifrån besprutas med växtskyddsmedel på sätt som skadar hälsan. Det är inte första gången sojan hamnar i skottgluggen och önskan att minska beroendet av soja ökar.

Lång och krokig väg

I ett nytt innovativt bioraffinaderi har en proteinrik pasta utvunnits ur gräs och som visat sig fungera bra i foderförsök till grisar. Men historien börjar många år tidigare.

Grisproduktionen är som bekant omfattande i Danmark och 25 miljoner grisar producerar mycket gödsel. Utlakningen av kväve i Danmark är numera i medeltal 60 kilo per hektar. Det kan jämföras med cirka 20 kilo per hektar i Sverige. Ett av många övergödda danska kustområden är Limfjorden på Jylland. Trots hårda miljöregler och halverad kväveutlakning från 120 till 60 kilo per hektar sedan 1980-talet mår Limfjorden fortfarande dåligt.

Detta födde tanken på att det inte räcker att påverka hur danska lantbrukare odlar, utan vad som odlas måste också ändras. Och eftersom vallodling vinner alla miljötävlingar mot spannmål och andra ettåriga grödor började sökandet efter en ny marknad för gräs, utöver den vanliga som foder till nötkreatur och ibland som ingrediens till biogas. 2017 startades projektet ”SuperGrassPork” med syfte att för ekologiska grisar hitta ett protein odlat i Danmark som passar grisen och i förlängningen kunna kommersialisera en ny proteinprodukt.

Första bioraffinaderiet för gräs

I en testanläggning på Århus universitet började experimentet med att plocka isär vall i olika beståndsdelar. I dagsläget utvinns tre fraktioner: en fiberrik fraktion som provas som foder till idisslare, en proteinrik pasta som provas som foder till grisar och kycklingar och den tredje fraktionen är en grön juice.

Vall kan dock vara många olika arter av både gräs och baljväxter och tillsammans finns hundratals olika ämnen vars egenskaper ännu inte utforskats. I ett av de danska försöken användes vitklöver, rödklöver, lusern och flerårigt rajgräs. Syftet var att undersöka hur fraktioneringen av dem påverkar smältbarheten och de fyra arternas värde som proteinkälla.
I den proteinrika fraktionen varierade halten råprotein från 240 till 388 gram per kilo torrsubstans. Skillnaden i sammansättningen av aminosyror var liten mellan de fyra arterna gräs och baljväxter. Många andra uppgifter om de för grisar viktiga halterna av lysin, metionin och cystein upptäcktes också och forskarna sammanfattar försöket med att ”Det finns en stor potential i att använda gröna vallväxter som protein­källa för enkelmagade djur eftersom proteinhalten är hög, aminosyrorna är balanserade och smältbarheten är hög.”

Lovande foderförsök

I november 2018 startade ett foderförsök med smågrisar. Fyra olika foder med olika andelar av gräsprotein provades. Även om de fyra foderblandningarna skräddarsytts för att passa grisens behov gäller det att grisarna gillar smaken på det nya fodret. Gräsprotein har en stark smak av gräs. Försöket har pågått till mars 2019 och grisarna har ätit bra av det nya fodret. Enligt forskarna på Århus universitet verkar det alltså lovande.

En annan sak är att undersöka om och hur köttets sammansättning påverkas och i så fall hur konsumenterna upplever det. Tidigare försök med att ge gräsprotein till kyckling visade ett samband mellan innehåll av fettsyror och vitaminer i klöver och motsvarande ämnen i köttet. Preliminärt kan det tyda på att köttet kan ges en bättre fettsyrasammansättning men det återstår ännu att helt bevisa.
 

Lars Hermansson är marknadschef för foder på Lantmännen Lantbruk. Foto: Lantmännen


Koncept eller standard?

Danskarna upplever att de senaste årens tester fallit väl ut och nu bygger en grupp bestående av Arla, Danish Crown, Århus universitet och danska staten en fullskaleanläggning som ska klara 20 ton gräs per timme. I juni 2019 ska anläggningen invigas.

Lars Hermansson har arbetat i foderbranschen under många år och är marknadschef för foder på Lantmännen Lantbruk.
– Det har gjorts många olika försök med nya proteinformer, bland annat med lusern, med protein från insekter och från biomassa från havet, säger Lars Hermansson och fortsätter:

– Nya former av protein har hittills haft svårt att konkurrera med de konventionella formerna. Kanske är det så att nya proteinformer passar bäst i konceptform som exempelvis rapsgrisen.

Lagom är bäst

Lars Hermansson tycker också att debatten kring sojan har varit för onyanserad. Soja är fortfarande ett mycket bra proteinfoder och det går att köpa soja som är certifierad och producerad under vettiga former som den som köps in till svensk djurhållning. Men han ser också en annan väg framåt.

– Framtiden ligger inte i nya proteinformer utan istället i att använda rena aminosyror som grisen behöver. Vi lanserade i dagarna ett nytt sådant grisfoder innehållande ytterligare en ren aminosyra, och har fler olika aminosyror på gång som kommer minska vårt beroende av protein. För mycket protein till grisen belastar både grisen och miljön.

Klimatsmart och lokalt

Fortsättning följer på den danska satsningen. Vissa ringar på vattnet finns redan i form av en svensk testanläggning som byggs på Sötåsens naturbruksgymnasium utanför Skara.

En kanske avgörande fördel med att kunna använda protein från gräs till enkelmagade djur som gris och fågel är att gräs ger en inlagring av kol i marken. Det gör inte alla andra proteinkällor. Det kommer i så fall att minska klimatavtrycket per kilo griskött jämfört med grisar uppfödda på andra proteinkällor eller på rena aminosyror.

En annan fördel är att den nya proteinkällan i så fall kan bli hemmaodlad istället för odlad i en annan världsdel och blir en ny uppgift för växtodlare jämfört med protein producerad utanför lantbruket. Utöver det tillkommer vallens andra goda miljöegenskaper i form av lågt näringsläckage och litet behov av växtskyddsmedel.

Markus Hoffmann
Frilans