Publicerad 2019-04-09
Antalet gånger en gris väljer att äta per dygn varierar allt mellan tre och 20. Oron för att det skulle bli trängsel och slagsmål framför ingången till vågen har visat sig vara obefogad. Varje våg har kapacitet för 400 grisar, vilket gör att Mattias och Lars kan dubbla produktionen till låg kostnad, bara genom att öka ytan för djupströ. Likaså kan produktionen ställas om till konventionell, om det skulle bli aktuellt.
Foto: Emma Sonesson

”Det är sällan man går härifrån utan ett leende på läpparna”

I Horn, två mil norr om Skövde, har Mattias Eklund och Lars Johansson slagit sig samman i Ekobolaget Skaraborg AB. Senaste satsningen är ett modernt stall för ekologiska slaktgrisar med automatisk vägning av grisarna.

Ekobolagets bildande började med ett telefonsamtal. Mattias Eklund var intresserad av att hyra en maskin för att sprida gödning, som Lars Johansson en mil bort ägde.

– Vi pratade i över en timme. Därefter höll vi kontakten. Maskinsamarbetet utökades 2009-2010 när jag köpte en Cameleon och 2013 slog vi ihop driften av våra företag i Ekobolaget Skaraborg AB, berättar Mattias.

Det huvudsakliga syftet med sammanslagningen var minskade maskinkostnader samt att få ökade muskler att köpa till mark och att utvecklas. 2013 hade Ekobolaget 180 hektar tillsammans, nu brukar de 290.

 

Ekobolaget Skaraborg AB driver ekologisk grisuppfödning och växtodling. Incitamentet bakom valet att köra ekologiskt är framförallt ekonomiskt.
– Det räcker med att jämföra oss med Varaslätten, Skåne eller Tyskland. Här måste vi göra något annat för att klara konkurrensen, vi måste nischa oss, menar Lars Johansson.

Valde grisar

Till en början sysslade Eko-bolaget med ren växtodling, men ganska snart började Lars och Mattias att snegla på djuruppfödning, bland annat för att kunna få heltidssysselsättning i företaget, då båda arbetade med annat vid sidan av.
– Vi gick igenom djurslag för djurslag. Markerna är idealiska för vall, men mjölkkor lockade inte, vi saknar intresset för det. Dessutom har vi inga naturliga betesmarker och det var mitt i mjölkkrisen, berättar Lars.

Till slut landade valet på Krav-slaktgrisar.

– Krav-grisarna har förhoppningsvis inte gjort resan än. Det borde finnas utrymme på marknaden för att öka andelen, som fortfarande är väldigt låg om man till exempel jämför med mjölken, säger Mattias.

Pusselbitar föll på plats

Det första kruxet var att få tag på smågrisar. Efter att ha letat runt en del fick Lars och Mattias kontakt med en små­grisuppfödare på Värm-landsnäs, som just lagt om och seminerat en grupp gyltor som skulle grisa vid midsommar. Detta var under tidig vår 2017.

– Vi tar smågrisarna sa vi, men visste inte var vi skulle göra av dem, berättar Lars med ett skratt.

Nästa hake blev att säkra upp avsättningen, vilket löstes via föreningen Jord på Trynets avtal med Svenskt Butikskött.

Ville inte väga

I samma veva påbörjades en intensiv period med flera studiebesök, bland annat i Danmark, för att välja utformning av stallet.

Valet föll tillslut på Dominos system med automatisk vägning av grisarna. Måndagen efter midsommar 2017 revs den byggnad som stod på platsen där det nya stallet skulle byggas och därefter gick det fort.

Grisarna flyttade in vecka 47, efter att ha haft tillfälligt boende i Mattias maskinhall. Investeringen landade på runt fem miljoner kronor, inkluderat väl tilltagna och påkostade personalutrymmen och foderkök.

 

Mattias Eklund spår en ljus framtid för Krav-griskött.
– Det borde inte vara något problem att få avsättning för 100 000 grisar. Men prisskillnaden är stor mellan konventionellt och Krav. Handeln måste bestämma sig för att få fram produkterna i hyllan, säger han.

Tre rum och kök

Stallet rymmer två identiska avdelningar med plats för 150 grisar i varje. Varje avdelning består av 0,8 kvadratmeter djupströbädd per gris, spaltdel på 0,7 kvadratmeter per gris med vakuumutgödsling under, samt en hårdgjord platta utomhus.

Utrustningen som sköter vägning och utfodring står på spalten. För att komma till foderautomaterna måste grisarna passera vågen. Efter att ha noterat vikt på varje gris väljer vågen om den ska släppa ut grisen till höger eller vänster, beroende på dess storlek. Därmed finns det möjlighet att ge olika foder till små respektive stora grisar i gruppen.

Varje avdelning har dessutom en resursbox, som kan användas till att ge de allra minsta grisarna extra omsorg, eller till att sortera ut grisar till slakt.

På den hårdgjorda ytan utanför stallet får grisarna ensilage och ytan står i förbindelse med de betesmarker som används sommartid.

Läraktiga grisar

Samtidigt som stallet byggdes investerade Lars och Mattias i en ny kvarn och foderberedningsanläggning. Foderdatorn kollar av varannan timme om någon automat är tom, och då fylls den på.

Grisarna får fri tillgång på det gårdsblandade fodret som består av spannmål, åkerböna och koncentrat. I dagsläget används tre olika faser och fasbyte sker vid 55 respektive 95 kilo. Ensilaget, som består av återväxt efter rödklöverfröodling, räknas inte in i foderstaten, utan ses som ren bonus. Grisarna växer så det knakar, men en utmaning är klassningen, som Lars och Mattias arbetar med att få upp.

Några problem att lära grisarna systemet upplever inte Lars och Mattias.

– Vågen står helt öppen tre till fyra dagar efter insättning, därefter kör man ett särskilt träningsprogram, sedan kan alla grisar systemet, berättar Lars.

 

Väggarna i stallet består av perforerad plåt upptill och taknocken är öppen. Vattenledningarna är de enda som har tillskottsvärme och temperaturen i stallet är i samma härad som temperaturen utomhus. Vid insättning vintertid ges extra halm och provisoriska tak sätts upp.   
– Luften i stallet är bra och vi behandlar väldigt få grisar, berättar Mattias.

Mindre justeringar

Hittills är Lars och Mattias nöjda med sin satsning. Några mindre byggtekniska detaljer har eller ska justeras.

– Klacken mellan spalt och djupströ gjorde vi 40 centimeter hög, på inrådan av rådgivare. Det är för högt för de små grisarna, så vi har gjutit en liten trappa. I gången mellan avdelningarna vill vi ha spalt för att enkelt kunna spola av stövlarna, berättar Lars som har planer på att åtgärda saken, då han arbetat som murare i många år.

När det är riktigt kallt kan gödseln frysa på spalten och plattorna ute.

– Då gäller det att vara ihärdig med att skrapa, säger Lars.
 

Lättjobbat system

Systemet har visat sig vara väldigt smidigt att arbeta i. Den huvudsakliga arbetsuppgiften är tillsyn av djuren, vilket i princip kan göras på en kvart, när som helst under dagen.

– När vi berättade för folk att vi valt det här systemet fick vi flera gånger höra att ”man kan inte sköta grisar via datorn”, vilket visserligen är sant, säger Lars, och Mattias fyller i:

– Men å andra sidan kräver tillsyn av 150 grisar i en enda flock någon form av tekniskt hjälpmedel. Det är trivsamt när man kan jobba ihop med tekniken. Grisarna är härliga djur och det är sällan man går härifrån utan ett leende på läpparna. Krav behöver inte vara hyddor på en lerig åker.

Vid insättning får varje gris ett öronmärke med chip, vilket möjliggör viktsregistrering på individnivå.
Vågsystemet ger en mängd siffror i plattan, så som foderförbrukning per grupp och tillväxt på individnivå. Dessutom larmar systemet, exempelvis om någon gris inte ätit på ett tag.
– Siffrorna sporrar till ständiga förbättringar, tycker Mattias.


Emma Sonesson
Grisföretagaren