Publicerad 2018-06-20

Fem tips för ett säkrare smågrisliv

En effektiv smågrisuppfödning börjar i betäckningen med robusta gyltor och suggor som får många levande födda grisar per kull väl samlat under några dagars grisning inom gruppen. Det ökar möjligheten att ta hand om spädgrisarna och ger förutsättningar för avvänjning av friska och knubbiga grisar.
Gård & Djurhälsan sprider kunskap i smågrisproduktionen genom att på gård gå igenom fem grundläggande råd för ökad spädgrisöverlevnad. Häng med du med!

 

Ett väl utformat tak ska sluta tätt och gå ner i framkant så att varmluften stannar under taket.Foto: carolina wahlberg

1.Tak över smågrishörnan

Titta in i BB-boxen och se hur och var spädgrisarna ligger i boxen. Den nyfödda grisens behov av värme är 33°C vid födseln.

Tänk på att de nyfödda grisarna kan behöva hjälp att hitta in i smågrishörnan. Genom att stänga in kullen en kort stund så lär du grisarna att hitta dit. Men låt det absolut inte bli under för lång tid. Grisarna behöver dia minst en gång per timme.
Taket över smågrishörnan ska bidra till en varm och dragfri miljö genom att sluta tätt och gå ner i framkant, så att varmluften stannar under taket. Med värmelampa utan tak är risken för luftdrag stor.
 

De här grisarna har det mysigt och skönt, de ligger spridda i hela hörnan.
Foto: Rebecka Westin

Värmen i golvet och värmelampa ska ge en varm plats till den nyfödda grisen. Använd värmelampa ( 250 W ) om tak saknas. Kontrollera temperaturen genom regelbundna mätningar gärna med en IR-mätare!

Är det för varmt väljer grisarna att lägga sig utanför värmestrålningen. Är det istället för kallt lägger de sig ovanpå varandra i en hög.
Foto: Emma Sonesson


2.Vatten till suggan

Utan vatten till suggan så blir det ingen mjölk till smågrisarna. Suggan ska kunna producera upp till 50 liter mjölk per dag och det kräver tillgång till    lättillgängligt och smakligt vatten.

Det är extra viktigt att den nygrisade suggan har lätt att komma till vattnet så att hon under kort tid kan dricka det hon behöver. Vattenkoppen eller nippeln ska ge minst fyra liter per minut, annars finns risken att suggan ledsnar och inte står kvar tillräckligt länge för att dricka klart. Suggans dagliga behov av vatten är 30 till 40 liter.

Utnyttja kravet i Suggpengen som tillfälle att ta prov på vattnets hygieniska och kemiska kvalitet. Våren med tillhörande snösmältning är en bra tid för kontroll av vattenkällan. Dålig vattenkvalitet är en vanlig orsak till nedsatt aptit, dålig tillväxt och ohälsa hos grisar.

Slå två flugor i en smäll genom att rutinmässigt kontrollera vattenflödet i alla vattenkoppar och nipplar under tomtiden i BB-stallet. På det viset töms vattenledningen på gammalt unket vatten och dåligt flöde i vattenledningen kan åtgärdas. Passa även på att tömma och kontrollera smågrisnippeln. Den ska ge mellan en halv och en liter per minut.

Tillräckligt vattenflöde, riktlinjer för grisars vattenbehov.
  Djurens vettenbehov (liter per dygn) Rekommenderat flöde i nippeln (liter per minut)
Dräktig sugga 10-20 4
Sigivande sugga 30-40 4
Smågris 1-5 0,5-1

 

Halm i rikliga mängder så att suggan kan ägna sig åt bobyggnad leder till grisning i lugn och ro med snabbare grisningsförlopp och mer mjölk till smågrisarna som effekt.Foto: Rebecka Westin

3.Halm att bygga bo med

Halm till suggor kan inte underskattas. Vetenskapliga studier visar att lösgående suggor som med halm har möjlighet att utföra bobyggnad får ett snabbare grisningsförlopp med färre död- och svagfödda smågrisar som resultat.

Men god tillgång på halm blir suggorna lugnare under grisningen, vilket i sig minskar risken för att de nyfödda grisarna ska förolyckas. Det är också visat att digivningen lättare kommer igång och att också mjölkproduktionen påverkas positivt av god halmtillgång.

Bobyggnadsfasen börjar redan 24 timmar före grisning. Halma därför upp boxen minst två dygn före beräknad grisning. Om halmen ges för nära inpå eller efter påbörjad grisning finns risken att suggan störs och ser sig tvungen att starta bobyggnad mitt under grisningen. Ju mer halm desto bättre. För att suggan ska bli riktigt nöjd krävs stora mängder, gärna fem kilo eller mer. Strålängden får inte vara så kort att halmen direkt åker ut genom spalten.

I brist på halm eller när utgödslingen inte klarar större mängder så kan tidningspapper eller dylikt ersätta halmen. Halm som finns kvar i boxen efter grisningen kan användas till gyltor för gödselimmunisering.
 

Råmjölken måste räcka till alla. En plastback underlättar vid skiftesdigivning.
Foto: Åsa Bönnestig

4.Skiftesdigivning i lugn och ro

Nyfödda grisar klarar sig inte utan tillräckligt med råmjölk från suggan. Råmjölken innehåller livsnödvändiga antikroppar och energi till den nyfödda grisen.

Kullar med många smågrisar, eller till och med fler grisar än antal mjölkförande spenar, behöver hjälp att tillgodose spädgrisarnas råmjölksbehov. Även i normalstora kullar med tolv till 14 levande födda smågrisar finns behov av skiftesdigivning för att alla ska få tillräckligt med råmjölk. Det finns inte något samband mellan kullstorlek och mängden råmjölk som suggan producerar.

Gör så att små och svagfödda kultingar diar själva vid juvret genom att stänga bort den andra halvan av kullen med stora och starka grisar i upp till en timme. En pigg, aktiv gris som fötts tidigt kan med fördel få vara med som vägvisare till juvret. Den starkare halvan av kullen kan under tiden förvaras i en back, en seminlåda eller annan typ av tillfällig ”hage” som ändå gör det möjligt för de diande att komma under värmelampan. Ställ inte backen med de starkare grisarna helt under lampan, då det kan bli för varmt.

Suggan behöver lugn och ro för att inte störas under digivningen. Vetenskapliga studier visar att suggan under optimala förhållanden ger di minst en gång per timme de första dagarna efter grisningen. Det är en förutsättning för spädgrisens överlevnad. Starka smågrisar som redan fått råmjölk klarar sig längre än en timme. Suggan får dock aldrig vara utan smågrisar så länge.

Stör suggorna så lite som möjligt! Överdrivet och onödigt spring in och ut ur boxar eller skrammel från skivor som fälls upp och ner stör digivningen i hela BB.

Kullutjämning bör bara ske då det är nödvändigt, inte med storleksutjämning som motiv. Säkerställ att smågrisarna som ska flyttas har fått råmjölk hos sin egen sugga.
Foto: Mostphotos

5.Kullutjämna med omtanke

Grunden för friska och välmående grisar bygger på intakta kullar. Rådet bygger på dyrköpta svenska erfarenheter och från grisnationer i vår närhet.

Storlekssortering under ditiden är direkt olämpligt eftersom det bidrar till ökad smittspridning mellan kullarna. Kullutjämning ska enbart göras från kullar med högt antal födda, fler grisar än antal mjölkförande spenar, eller om en sugga dött.

Flytta i första hand stora, pigga och tidigt födda grisar. Innan flytt ska alla grisar ha fått dia råmjölk hos sin egen sugga. Det kan vara en god idé att märka de först födda så att du vet vilka som kan flyttas, men undvik att störa suggan under grisningen. Använd suggkortet för att notera klockslaget för födseln så att du kan beräkna när du kan börja flytten. Det kan ta flera timmar innan smågrisarna får dia av den nya suggan, så de måste först ha fått råmjölk från sin egen mamma.

Kullutjämningen ska vara avslutad inom 36 timmar efter grisningen. Efter avslutad kullutjämning ska smågrisar endast flyttas till amsuggor. Tänk på att det är mycket svårt och ansträngande för en kulting att lära sig hitta en ny spene. Suggans fientlighet mot främmande smågrisar påverkar digivningen negativt för hela kullen.

 

 

Maria Lindberg
Gård & Djurhälsan