Vad går våra forskningspengar till?

Svensk forskning har under lång tid ifrågasatts, då den ofta är långt borta ifrån dagens konventionella produktion, där vi saknar tillämpad forskning. Istället är den ofta ekologiskt inriktad. Det är inget fel i detta, men forskningen borde stå i relation till volymer i produktionen. Den ekologiska produktionen är en nischmarknad som i dag har en köpstark kategori konsumenter som vi skall vara rädd om. Inom grisproduktionen är den ekologiska andelen mellan en och två procent, där ligger den konstant, och har så gjort under flera år.

Den konventionella produktionen är betydligt större i volym och denna behöver utvecklas. Från att i dag vara en utav världens bästa sett ur hållbarhets- och djurmiljöperspektiv behöver den utvecklas till att bli ännu bättre, för att ligga steget före. Ser vi till grisproduktionen har vi i dag en utav världens lägsta användning utav antibiotika, ändå så ligger vi i världstopp när det gäller tillväxt, detta med hjälp utav friska grisar. Hälsoläget har byggts upp under lång tid med branschens egna managementkoncept.

Men ändå så har vi i dag en del stora brister som behöver rättas till. Vi är väl medvetna om att vi måste få till en del förändring, gällande smågrisdödligheten med mera. Det är ett hett ämne, och har så varit under flera år. Eftersom inget hände i frågan, startade Sveriges Grisföretagare en pilotstudie i ämnet, vilket väl knappast undgått någon. Det som förundrar mig mest är på vilket sätt en del forskare i den traditionella forskarvärlden agerar, när näringen själv tar tag i saken. Förhållningssättet gäller absolut inte alla forskare, men alltför många. Tilläggas kan att Jordbruksverket utsett två experter som granskat studien och kommit fram till att djurvälfärden inte försämrades.

Istället för att ta en dialog kring hur man kan gå vidare med det material som tagits fram, går en del till motattack och ifrågasätter studien i sig. Nu senast refererat från SCAW:s möte i riksdagshuset, där man helt gått ifrån ämnet och gör påstående som inte alls går att hänvisa till studien som slutsats, allt för att ta bort fokus från de fakta som kom fram. Det gör mig djupt besviken hur man som universitet gör för att misstro en näring, som tagit eget initiativ för att lösa ett problem med egna studier. Detta utan vi ens får möjlighet att förklara fakta på plats. Istället plockar man in föreläsare från Danmark, som jobbar tillsammans med en svensk konsult för att ta tillbaka den svenska marknaden med ett nytt marknadskoncept. Är det verkligen detta som vår svenska regering tänkt sig med skattebetalarnas pengar till SLU?

Helt klart är det, att om jag skall jag vara med och säga ja till forskningsmedel till SLU, så är det till projekt som kan lyfta den svenska grisproduktionen, inte att baktala den, och istället lyfta fram den danska. Jag hittar inte ett enda ord i livsmedelsstrategin som talar för ett sådant här handlande.

Nu är ju dock inte enbart enskilda forskningsresultat som styr hur produktionen fungerar ute i verkligheten. Man måste se till helheten, hur det påverkar arbetsmiljö, säkerhet, tidsåtgång med mera. Vi som är företagare utvecklar våra verksamheter dagligen ute på våra gårdar. Detta för att bli effektivare och få en hållbar lönsamhet, vilket skapar arbetstillfällen och underlag till skatt och forskningspengar. Men då skall dessa pengar användas på ett förnuftigt sätt som lyfter och inte stjälper en bransch. Vi efterfrågar underlag baserat på fakta, för att få ett bra beslutsunderlag i vårt dagliga företagande, inte pekpinnar.

Ingmar Olsson
Ordförande Sveriges Grisföretagare