Publicerad 2018-01-27
Utfodringsförsöken omfattade totalt 720 grisar. De flesta var korsningar mellan yorkshire och hampshire, medan några var treraskorsningar mellan lantras, yorkshire och hampshire.

Svenska åkerbönor funkar fint  i foder till tillväxtgrisar

De etiska och miljömässiga aspekterna kring användning av soja som proteinkälla inom animalieproduktion diskuteras alltmer. Nu konstateras i svenska försök att åkerböna, oavsett sort och färg, kan utgöra en väl fungerande ersättare till soja i foder till tillväxtgrisar.

Åkerbönor finns i två olika varianter; brokblommiga och vitblommiga. Generaliserat kan man säga att fördelen med de brokblommiga är högre avkastning och bättre sjukdomsresistens, medan nackdelen är att de, i varierande grad, innehåller antinutritionella faktorer (ANF) som försämrar fodrets smältbarhet.

ANF är anledningen till att det hittills rekommenderats att använda vitblommiga sorter av åkerbönor till grisar, upp till 20 procent av energin till växande grisar och tio procent av  energin till suggor. Idisslare är mindre känsliga för ANF.
 

Gruppen baljväxter där åkerböna ingår har den nackdelen att de är förhållandevis svaga på aminosyrorna metionin och systein. Inom konventionell grisuppfödning kan detta enkelt kompenseras via syntetiska aminosyror. Inom ekologisk uppfödning behöver kompensation ske på annat vis, eftersom syntetiska aminosyror inte är tillåtna, poängterar forskarna i sin slutrapport. Foto: Emma Sonesson

Syftet med studien, som gjorts vid Sveriges lantbruks­universitet, var att klargöra hur innehållet av näringsämnen och ANF hos åkerbönor odlade i Sverige varierar, samt att testa prestandan hos foder med vitblommiga respektive brokblommiga åkerbönor.

Gungor och karuseller

Totalt analyserades tolv brokblommiga och fem vitblommiga sorter odlade på olika platser i landet. Resultaten av sortjämförelserna visar att innehållet av aminosyrorna lysin, metionin, cystein och treonin är jämförbart i brokblommiga respektive vitblommiga åkerbönor.

De brokblommiga bönorna hade dock lägre smältbarhet och beräknad mängd standardiserat ilealt smältbart råprotein (sis Rp) samt högre innehåll av ANF än de vitblommiga. De brokblommiga bönorna producerade mer protein per hektar, tack vare en högre skörd, men forskarna påpekar att de vitblommiga åkerbönornas högre smältbarhet bör beaktas om man odlar åkerbönor för eget bruk i foder.

Mängden tanniner (en slags ANF) varierade mindre i det här försöket, än itidigare genomförda utländska studier.

Brokig jämfört med vit

I utfodringsförsöken valde man att testa de brokblommiga sorterna Fuego och Julia samt den vitblommiga sorten Gloria i 20 procents inblandning i konventionell respektive ekologisk foderkomposition.

Som kontrollfoder användes ett kommersiellt konventionellt respektive ekologiskt foder. De brokblommiga bönorna testades även i tio procents inblandning. Det fodret utgjordes av försöksfoder med 20 procent inblandning av böna, som blandades med kontrollfoder.

I de konventionella försöksfodren ersattes i stora drag potatisprotein, samt en del spannmålsbiprodukter och soja­produkter, med åkerbönor. Det ekologiska kontrollfodret innehöll en betydande mängd soja, som i försöksfodren byttes ut mot åkerbönor, rapsfrö och potatisprotein.

Utfodringsförsöken pågick från avvänjning vid fem veckors ålder, till nio veckors ålder. Grisarna utfodrades i princip ad lib via torrfoderautomater och vägdes vid insättning, försöksperiodens slut samt en gång däremellan. Dessutom registrerades grisarnas foderintag, hull, träckkonsistens och hälsotillstånd.

Liknande resultat


Två av försöksomgångarna uteslöts ur resultaten, på grund av kraftiga hälsostörningar till följd av ödemsjuka i besättningen.

Aptiten upplevdes som god i alla leden. Inte heller gällande grisarnas hälsa kunde några skillnader uppmätas. Ett observandum är dock att grisarna i den ekologiska delen av försöket hade högre träckpoäng, vilket innebär lösare avföring, än grisarna i den konventionella delen av försöket. En anledning till det skulle kunna vara de ekologiska fodrens högre råproteininnehåll.


Produktionsresultaten varierar något mellan de olika försöksleden, men skillnaderna är inte större än att forskarna drar slutsatsen att foder med såväl vitblommig som brokblommig åkerböna med upp till 20 procents inblandning fungerar bra till tillväxtgrisar.

Forskarnas slutsatser:

Åkerböna, oberoende av blomfärg och sort, har visat stor potential att kunna användas med upp till 20 procents inblandningsnivå i välbalanserade foderstater till tillväxt­grisar.

Högre smältbarhet hos vitblommiga än hos brokblommiga sorter av åkerböna kan delvis kompensera för den lägre avkastningen vid odling av dessa. Åtminstone vid odling av eget foder bör man utvärdera detta.
För att kunna ge utfodringsrekommendationer om användandet av brokblommiga åkerbönor till suggor behöver ytterligare försök utföras.

Källa: Åkerböna till gris i konventionell och ekologisk produktion – egenskaper och användbarhet hos olika sorter.

 

 

Emma Sonesson
Grisföretagaren