Publicerad 2018-01-26
– En angenäm konsekvens av att suggorna är lösa är att de blir mycket mer sällskapliga än om de är fixerade, konstaterar Nils Aage Arve, som driver Krannestrup gård, där han och hans medarbetare föder upp grisar med djurvälfärdsmärkning. Foto: Emma Sonesson

Knorrar och lösa suggor ger hjärtgrisar på Krannestrup

Niels Aage Arve på Krannestrup gård leder gärna utvecklingen. Redan 2013 byggde han för lösgående suggor i grisningsavdelningen. Han blev även den förste uppfödaren som anslöt sig till djurvälfärdsmärkningen med ett hjärta, vilket betyder att hans grisar har svansen i behåll.

Nils Aage Arve gillar att testa nya saker. Just nu håller Seges Svineproduktion på och genomför studier kring olika inredningsdetaljer i dräktighetsavdelningen. Bland annat testas om det går att styra suggorna till att gödsla sig på utvalda ställen, invid strategiskt placerade väggar. Det blåa ljuset vid väggen är en idé från Holland, som förväntas locka dit suggorna.
– Det verkar funka, konstaterar Nils Aage.

2013 byggdes ett nytt sugg-stall på Krannestrup gård. Nuförtiden pratas det en del om lösa suggor under digivningen i Danmark, men då var det ovanligt. Trots det valde Nils Aage att bygga för just lösa suggor. I dag finns det någonstans mellan tio och 15 gårdar i Danmark med liknande system.

Från början hade 60 procent av boxarna i Nils Aages stall skyddsgrindar, men smågrisdödligheten var så hög att han valt att i efterhand komplettera med grindar till alla boxar. Suggorna fixeras i max fyra dagar runt grisning.
– Seges har visat i försök att man räddar en gris per kull genom att ha suggorna fixerade i tre till fyra dagar runt grisning, säger Nils Aage och fortsätter:

– Men grindarna är bra även ur arbetsmiljösynpunkt. Inte sällan är det tjejer som arbetar i BB och det är en utmaning när suggan är lös och jagar dem ut ur boxen.

Smågrisdödligheten på Krannestrup ligger i dag på runt 17 procent av de levande födda, eller 25 procent totalt.

 

Betäckningsavdelningen strös med hackad halm åtta gånger per dag, med hjälp av en automatisk halmvagn.
Poängen med halmvagn är just att suggorna ska ha tillgång till färsk halm hela tiden, och flera givor gör halmen mer intressant för dem.
– Vi kunde tilldelat halm lika billigt manuellt, men då hade det mest troligt bara blivit gjort en gång per dag, säger Nils Aage.
Rekryteringsdjuren köps in, och är därför svanskuperade.

Suggorna trivs

Nils Aage och gårdens förman René Thomsen menar att systemet med lösa suggor har både för och nackdelar.
– Det är en utmaning att få amsuggor att fungera i systemet. Andelen amsuggor ligger på omkring 30 procent, men varje gång vi gör en amsugga tarvi en risk. Kunde vi få suggorna att ta hand om 16 egna smågrisar så kunde vi rädda fler, säger Nils Aage.
 

René Thomsen är förman på Krannestup gård. Produktiviteten är runt 36,5 avvanda smågrisar per sugga och år.
– Det är inte topp tio men okej ändå, säger René.

En annan nackdel med boxen är att den kan bli svår att hålla ren när smågrisarna är lite större, men suggornas trivsel betyder mycket.

– De som har difeber blir snabbare friska om de släpps lösa. Och suggor med dålig aptit äter ofta bättre lösa än fixerade, säger René.

Men det mest påtagliga rent djurvälfärdsmässigt menar de är lägre suggdödlighet.

– Våra suggor är i bättre kondition efter grisning, än i ett traditionellt system. Därför har vi en låg suggdödlighet på 6,5 procent, det ligger mycket pengar i det, säger Nils Aage.

 

Grisningsboxarna på gården är av den så kallade SWAP-modellen, som utvecklats av Seges Svineproduktion, universitetet i Köpenhamn och Jyden Bur. Gödselanläggningen utgörs i både BB och tillväxtavdelningarna av vacuumutgödsling, vilket medfört en del utmaningar.

Halm och mer yta

2016 valde Nils Aage att gå emot strömmen igen, när han tackade ja till att börja föda upp grisar inom den statliga danska djurvälfärdsmärkningen.

– Vi hade stallarna till det, och ville prova att få ut något mer av svinproduktionen. Dessutom hade Seges gjort försök med grisar som hade svansen i behåll, det fungerade, så då trodde vi på det, motiverar han sitt val.
Köttet från Nils Aages grisar får märkningen ett hjärta, vilket exempelvis innebär att de har svansen i behåll, tillgång till halm och har större yta att röra sig på. Hur mycket större ytan ska vara är inte specificerad, utan det är upp till varje lantbrukare att avgöra hur mycket som krävs för att det ska fungera i den enskilda besättningen. Nils Aage berättar att beläggningen i hans tillväxtstallar är runt 15 procent lägre, medan slaktgrisarna får omkring tio procent mer plats.
 

I samband med grisning ges foder för hand sent på kvällen till suggorna, allt för att de ska ha energi kvar till grisningen, och på så vis minska andelen dödfödda smågrisar. Vid avvänjning är grisarna i snitt 24 dagar gamla och väger sex kilo. De nyavvanda grisarna får zinkfoder.

Svansbitningsnivån har inte förändrats sedan man slutade kupera, utan ligger stadigt på cirka 0,5 procent.
Skötseln av tillväxtgrisarna tar en timme extra per dag, till följd av att grisarna har svansen i behåll
– Visst, att slippa kupera innebär en arbetsuppgift mindre, men kuperingen tog inte så lång tid. Kunde vi slippa kastrera skulle vi snacka om arbetstidsbesparing däremot. Tiden som används för att ge halm kan användas för tillsyn också, säger René.


Ok betalning

Merbetalningen för att föda upp grisar med ett hjärta är en dansk krona per kilo kött, vilket Nils Aage menar täcker merkostnaden i produktionen.

– Den största utgiften är ett BB-stall som är 30 till 40 procent dyrare än ett konventionellt danskt. Produktiviteten är något lägre och det går åt lite mer tid för tillsyn och skrapning av fasta golv, sammanfattar han skillnaderna, och uppskattar att totaldödligheten på smågrisarna hade varit fem procentenheter lägre om systemet varit konventionellt danskt med fixering under hela ditiden.

På frågan om vad som kan vara nästa steg för pionjären på Krannestrup svarar han:

– Jag gissar att det kan komma efterfrågan på grisar uppfödda utan antibiotika i kombination med djurvälfärdsmärkning. Det vore märkligt om de som efterfrågar antibiotikafri uppfödning inte vill koppla till något om djurvälfärd.

Krannestrup gård

Ägs och drivs av: Nils Aage Arve

Var: Mellan Århus och Randers på Jylland

Grisar: 1 300 suggor i produktion. Föder upp 19 000 grisar till slakt per år. 24 000 grisar säljs som smågrisar, varav 8 000 vid sju kilo och resten vid 30 kilo.

Brukar: 500 hektar mark varav 50 är skog. Åkerarealen odlas huvudsakligen med spannmål till gårdens foderberedning.

Personal: Åtta medarbetare med förman René Thomsen i spetsen

 

Emma Sonesson
Grisföretagaren