Publicerad 2017-12-08
Malin Strandli

Nederländskt eller spanskt?

Det var ingen rusning i mataffären den där kolsvarta, regniga novembereftermiddagen när jag var där. Jag hade ett enormt sug efter någon slags torkad skinka. Ju torrare desto bättre. Helst så tunn och torr att den liksom går i bitar av sig själv och nästan inte böjer sig.

När jag köper kött och annat så väljer jag svenskt. Jag vet vad jag får, jag vet att djuren har det bra, jag vet att jag inte får något annat som jag inte vill ha på köpet och produkten har inte färdats hur långt som helst. Jag letade efter den svenska torkade skinkan den där eftermiddagen i affären, men den fanns inte just där och då.
Jag stod där, hungrig och lite stressad med en idé om vad jag ville äta. Valet som borde vara enkelt var helt plötsligt omöjligt. En annan kund kom och tog helt enkelt ett paket utan att fundera över saken. Jag var lite avundsjuk, så kan jag inte göra längre. Jag har blivit ”arbetsskadad”, jag vet bättre efter ett antal år som grafisk formgivare på den här tidningen.

Hur var det nu, jag hade ju ritat det där antibiotikadiagrammet för några veckor sedan, vilket skulle jag välja om jag inte kunde välja svenskt den här gången?

Bacon, färskt kött och smörgåspålägg är lätt, det finns alltid svenskt, men man måste kolla paketet. Parmaskinka, prosciutto och sådant är det värre med. Huvudet gick varmt för att gräva fram informationen som jag visste fanns där inne.

Att välja något helt annat än torkad skinka till middag var inte att tänka på. Bara att ha en idé om vad man ska ställa fram på middagsbordet är ju ibland en kamp. Det ska vara bra mat, lättlagat och om det dessutom inte gör ett jättehål i plånboken så är det en bonus. Lägg till en allergi och en som inte äter vad som helst så är det faktiskt en tuff utmaning som man ska klara av varje dag.

Hörde av min kollega Emma om ett projekt där svensk råvara skickats till Italien för att torkas. Det är ju lysande, förutom att det är så väldigt dumt att frakta maten fram och tillbaka. Det borde väl gå att göra samma mat här med råvarorna? Det handlar antagligen om vad som får heta vad enligt EU:s regler, och mathantverk ska vi vara rädda om. Jag är skåning själv och spettekaka ska vara skånsk, så jag fattar. Men det är dumt ändå.

Hur som helst så grävde jag fram i minnet att Spanien nog var färgat ganska rött i kartan jag hade ritat, för att de använder mycket antibiotika. Nederländerna hade jag ingen koll på, så de ligger säkert i mitten, resonerade jag. Då är det kanske inte livsfarligt att äta. Och så la jag till för mig själv lite tyst att jag kan behöva lite antibiotika. Fast jag vet egentligen att det inte är så det funkar. Det är så man gör när man behöver rationalisera ett beslut som man egentligen vet är fel.

Snart är det dags för julskinkan, och det är en av mina favoriter. Bäst är skinkan på juldagen när alla andra fortfarande sover och jag går upp tidigt. Då häller jag upp det sista av Ris à la Maltan och brer en vörtbrödskiva med smör. På den lägger jag en tjock skiva julskinka. Den ska vara tjock, nästan en centimeter, annars gills det inte. Och någon kompromiss eller nödlösning när det gäller julskinkan tänker jag inte gå med på. Den ska vara svensk, annars kan det kvitta.

 

Malin Strandli
Grisföretagaren