Publicerad 2017-07-03
Foto: Mostphotos

Visste du det här om den  finska grisbranschen?

Gårdsstruktur
Finlands grisuppfödning har genomgått en liknande strukturförändring som Sveriges. Antalet suggor per gård var i genomsnitt 31 stycken 1995 och 2016 hade genomsnittsgården 155 suggor. 1995 fanns det i Finland 9 000 gårdar med grisar, 2016 var siffran 1 200 och prognosen för 2022 säger att antalet då mest troligt minskat till 580. De flesta grisgårdarna ligger i landets sydvästra hörn.

I dag har 40 procent av gårdarna över 600 suggor och totalt sett har landet 93 000 suggor. 2022 räknar man med att antalet suggor minskat till 73 000, en nergång på drygt 20 procent. En allt högre produktivitet gör att köttproduktionen inte beräknas gå ner mer än i storleksordningen tre procent.

Den genomsnittliga slaktgrisuppfödaren har 790 platser.

Foto: Mostphotos

Köttproduktion
2016 producerade Finland 190 000 ton griskött. Detta kan jämföras med Sveriges 234 000 ton. Prognosen för 2022 för Finlands del är 183 000 ton. Slaktvikten på grisarna är omkring 90 kilo.

I Finland konsumeras runt 194 000 ton griskött per år, eller 35 kilo per person. Två stora kedjor dominerar livsmedels­marknaden. Finland exporterar griskött exempelvis till Sverige och Nya Zeeland. Import sker från exempelvis Tyskland och Spanien.

Slakterimarknaden domineras av HKScan med en marknadsandel på 34 procent och Atria vars marknadsandel är 41 procent. Atria benämns ibland A-producenter, som är det bolag som köper in djuren åt koncernen. Tredje största slakteri är Snellman med 16 procent marknadsandel. Dessutom finns det ett antal mindre slakterier.

Foto: Mostphotos

Djurvälfärd
Djurvälfärd kommer allt högre upp på den finska agendan. Digivning med lös sugga diskuteras, men än så länge är det ovanligt.

Svanskupering förekommer inte. Nivån på svansbitning uppges vara en till två procent, men det är oklart vad som ingår i den siffran.

Kastrering sker utan lokalbedövning men med smärtlindring. Immunokastration förekommer inte.
Smågrisdödligheten 2016 var 14,7 procent. Under en period var den på väg uppåt, men tack vare insatser gällande foder och management är den nu på väg ner igen.

Inhysningssystem
Kostnadsnivån för att bygga, exklusive moms samt gödsel- och spannmålshantering är runt 4 000 euro per suggplats och 600 euro per slaktgrisplats.
 

Foto: Emma Sonesson

Suggorna är vanligen fixerade från avvänjning till fyra veckor efter betäckning samt under grisning och digivning. Man tillämpar EU-nivå på digivningsperioden, vilket är 21 dagar, men i praktiken är digivningstiden 28 dagar, varav två dagar härrör från amsuggor. De större gårdarna har vanligen grisning varje vecka. System med foderliggbås är vanligt till de dräktiga suggorna.

Boxarna för tillväxtgrisar rymmer ofta mer än en kull. De har vanligen tak och golvvärme. I slaktgrisboxarna ryms vanligen tio eller elva grisar.

Avelsmaterial
Genetikbolaget Finnpig ansvarar för anskaffning av genetik åt de två marknadsledande slakterierna. Finnpig driver renras­populationerna och sköter seminstationsverksamheten. Försäljningen av livdjur sköts av Finnpigs ägare HKScan och A-producenter.

HKScans uppfödare använder modersdjur från TopigsNorsvin och DanAvls Duroc som faderras medan Atrias uppfödare använder DanAvls material rakt igenom. Snellmans uppfödare köper genetik via Figen som avlar på finsk yorkshire och finsk lantras.
 

Foto: Mostphotos

Ungefär hälften av de finska grisuppfödarna köper in sin rekrytering, medan övriga tillämpar alternerande återkorsning. Det finns grisföretagare som tappar egen semin från gårdsgaltar.

Foder
Såväl HKScan som Atria har egen fodertillverkning. Utöver det finns några privata alternativ för foderinköp. Råvarorna är i stort desamma som vi använder i Sverige och diskussionen om att minska beroendet av sojaimport känns igen. Foderråvaror provtas för salmonella och allt fabrikstillverkat foder levereras värmebehandlat.

Hälsostatus
Finska grisbesättningar kontrolleras via ett hälsoklassificeringsprogram, Sikava, som har sex slakterier som

Foto: Mostphotos

medlemmar. Inom Sikava kategoriseras gårdarnas hälsostatus enligt en tregradig skala; grund, nationell respektive speciell nivå.

För nationell nivå kontrolleras grishosta, dysenteri, nyssjuka, skabb, och salmonella. På speciell nivå ska gårdarna dessutom vara fria från PRRS, blodig diarré hos smågrisar förorsakad av Clostridium perfringens typ C, PRCV, ödemsjuka och PED. Sikava innehåller även biosäkerhetsregler. På Sikavas hemsida förs offentliga register över vilka gårdar som har speciell hälsostatus.
 

Foto: Mostphotos

Afrikansk svinpest är ett stort hot och numera får man bidrag för skjutna vildsvin. Man tror att populationen är på runt 2 000 vildsvin, vilket är blygsamt jämfört med Sveriges uppskattade population på mellan 200 000 och 400 000. När det gäller MRSA sker ingen kontinuerlig övervakning.

Inom djurhälsoorganisationen ETT finns personer som arbetar med importfrågor på liknande sätt som inom Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll (SDS). ETT bildades när Finland gick med i EU. Levande djur i form av semingaltar från Danmark och Norge importeras.

Källor: Esa Heikkilä, inköpschef på HKScan i Finland, Eurostat, www.sikava.fi, Ulla Ketola, kategorichef gris på HKScan, Jan Vughts, seniorrådgivare på HKScan samt www.finnpig.fi.